Senaste inläggen

Av Anna - 29 januari 2012 10:09

Hej alla kära!


Efter en tids tystnad är det dags att säga farväl och adjö för denna gång. Vi tog beslutet redan i somras att Watson och Pishi skulle bli våra sista jourkatter. Vi har hållt på med det här i över fyra år nu och det är dags att ta en paus. 


Pishi blev, som ni kanske har läst om här på bloggen, köpt strax innan jul, vilket vi är helt överlyckliga för!!

Watson har under sin tid här hemma gjort stora framsteg, framför allt sedan Pishi försvann. Han har börjat leka riktigt mycket, är inte lika panikslagen när vi kommer nära, och är bra på att kommunicera vad han vill. Vacker som en dag är han också när han kommer spatserande med svansen i vädret och öronen nyfiket frammåtvända. Så vad skulle vi göra av Watson?? En sak är klar - han trivs inte på kattstallet. Den miljön är för stressande och han ligger bara på en hylla och håller låg profil när han är där. Han behöver en lugn miljö med personer som är villiga att låta honom vara den han är tills han väljer att komma ut ur sitt skal.


Så plötsligt hände det. I början av januari får jag det samtal som jag önskat så länge. En person som är intresserad av Watson och gärna tar över som jourhem efter oss. Jag kunde nästan inte tro att det var sant. I hemmet finns redan två sociala katter som kan visa Watson hur det går till. Han kommer ha möjlighet att gå ut på en inhägnad uteplats, massvis av spännande gömställen att upptäcka och ett jourhem som är villiga att låta honom ta tid på sig.


Så sagt och gjort. Igår åkte lillskrutten Watson-san hem till sitt nya jourhem och mottogs av två (ganska nyfikna men aningen avvaktande) små kattkompisar. Han var så klart inte särskilt nöjd med det hela, men i längden tror jag att han kommer trivas där, bara han vågar slappna av och lär sig deras rutiner.. 


Så, tack och adjö, det har varit roligt att kunna dela med sig av våra erfarenheter och tankar kring våra katter. Det har varit en givande tid, fylld med erfarenhet och glädje. Framför allt har jag lärt mig att det finns inget som heter ett hopplöst fall... Alla katter går att socialisera, på ett eller annat sätt. Det gäller bara att ge dem gott om tid och rätt förutsättningar så går det alltid. 

Jag vill även tacka för alla kommentarer ni har gett här på bloggen. Det har gjort det roligare och mer inspirerande att fortsätta! Ni har varit ett stort stöd =)


Så, på återseende och ha en bra vår, jag återkommer om det händer något spännande =)


/Anna

ANNONS
Av Anna - 6 november 2011 13:56

Just nu går det ganska bra! Vi gör stora tasskliv i rätt riktning nästan hela tiden. Watson har fått smak på det här med att jaga matbitar, och kommer fram till kökströskeln när vi står och lagar mat på kvällen för att kolla in läget. Då tar jag fram lite matbitar och så får han jaga runt efter dem i vardagsrummet. Pishi älskade att jaga, och hon var en hejare på att fånga alla bitarna så att Watson knappt fick testa alls, men nu har han fått in klämmen på det och svansen är spikrakt uppåt när han kommer hoppandes över vardagsrumsgolvet. Jag har till och med kunnat kasta in en bit i sovrummet och han brydde sig inte om att jag stod i hallen utan han flög efter bytet som en raket. Det är helt underbart att se, för han ligger mest och sover annars. 


Det verkar som att han vill vara med lite också. Häromkvällen när jag var ensam hemma så kom han och hoppade upp i soffan och spanade in mig för att se reaktionen. Jag höll mig lugn, så han la sig ned efter lite tvekande. Han stannade inte jättelänge, men i alla fall!! Så långt har han inte vågat sig annars. Nu kommer han och lägger sig i fönstret i bland också är vi sitter i soffan, men han är inte en helt avslappnad misse då. Minsta rörelse från oss så hoppar han iväg. 

Men bit för bit så går det, han lär sig att det är ok att vara i närheten, och att vi inte är farliga. Även om det kommer ta ett tag till så är vi på väg i rätt riktning. 


/Anna

ANNONS
Av Anna - 22 oktober 2011 12:33

Nu har det gått en vecka sedan vi lämande tillbaka lill-Pishi, och Watson har slutat gå runt och jama på nätterna. Han har blivit lite mer tillbakadragen eftersom hon inte är här och får fart på honom, men inte så mycket som jag hade trott. Han kommer in i köket på morgonen innan jag satt mig ned, och han är väldigt sugen på att jag ska leka med honom då. Det är inte riktigt lika bra fart på honom som på Pishi, men han har börjat få kläm på det nu när hon inte är ivägen och tar hans matbitar hela tiden.

Det är fortfarande väldigt läskigt när vi går runt i lägenheten, men han visar när han vill ut på balkongen och sitter där en stund varje kväll om det inte regnar eller är för kallt. Ibland kommer han fram och lägger sig mitt på golvet och visar upp sin lurviga mage, men bara tills vi tittar på honom, då blir det läskigt igen och han retirerar till sina gömmor. Men jag har ändå en känsla av att han snart kommer slappna av för han verkar ganska nyfiken ibland och kommer fram så långt att han ligger under kontorsstolen och kikar på oss när vi går runt. 


Snart så kan han kanske sträcka sig till att våga sitta kvar i fönstret när vi kommer in i vardagsrummet.. =)


Lite glada nyheter från Kattstallet!!

Jag har fått rapporter om att Esmerada har kommit till rätta i sitt nya hem och vågar visa sig från sin mysiga sida! Hon trivdes inte alls på stallet men bara hon fick lite lugn och ro så vågade hon slappna av igen. Hon var ju en väldans mysig liten missa när hon var här. Jag minns så väl att jag nästan snubblade över henne på morgonen, för hon var så glad att det skulle bli gosstund.. =)

Jag hoppas hon fortsätter så, för hon är en riktig liten mys-madame..


Jag återkommer om Watsons öden och äventyr här hemma =)


/Anna

Av Anna - 15 oktober 2011 08:16

Idag är det dags för vår lilla hoppetossa att åka tillbaka till Kattstallet så att hon lättare kan bli såld och få komma till ett permanent hem. Förhoppningsvis så kommer hon våga visa sin bästa sida, och visa hur söt och sprallig hon är.


Det är med blandade känslor vi lämnar tillbaka henne, för hon har under ett års tid givit oss så mycket glädje och många många skratt. Vi har ju haft en del katter under åren, de flesta ganska skygga och försiktiga, men Pishi sticker ut ur mängden som en av de piggaste och gladaste. Hennes livsgläje är något som smittar av sig, det går inte att titta på hennen utan att le.


Vi har skrivit ihop en liten information som ska sitta på hennes bur på stallet. Tyvärr så kan man inte få plats med hur mycket som hellst på en A4:a. Det blir för rörigt om vi ska förklara hur söt hon är när hennes lilla huvud kommer upp över kanten till soffbordet med nosen vibrerandes och ögonen pigga och nyfikna för att hon har kännt doften av något gott. Hur hon sätter sig i hörnen på lägenheten eller i utrymmet under akvariet när hon är i startgroparna för att börja busa. Hur hon alltid vill vara med och kolla när det är dags för vattenbyte i akvarierna och springer längsmed slangen för att jaga luftbubblorna. Att hon kommer hoppandes som en liten gasell när hon fått tag på ett löv eller en insekt från balkongen och sedan ger oss en fullständig redogörelse för hur HON - den stora jägaren lyckades fånga bytet alldeles på egen hand. Hur hon spinner av glädje när jag går upp på morgonen för att det äntligen händer något spännande, och i sin glädjeyra kastar sig ned på mattan och drar sig på sidan längsmed den med hjälp av klorna, fortafande spinnandes. 

Det är också svårt att i kortfattade ord förklara hur innerligt glad hon blir när Watson vill vara med och leka. Det är inte ovanligt att hon flyger en meter upp i luften och kastar sig iväg ett varv runt rummet, för att sedan störtdyka in i honom, gärna under hans haka, så han måste putsa henne lite i flykten.

Att hon alltid vickar lite på huvudet åt höger när hon ska komma fram och nosa på handen, men sedan ryggar tillbaka med en förnärmad blick om det inte fanns någon godsak i handen.


Ja, ni förstår att jag skulle kunna hålla på hur länge som hellst. Men vår förhoppning är att det kommer komma någon som ser det vi ser, som inte blir avskräckt för att hon på stallet inte vågar visa upp sina underbara och roliga sidor. Hittills har alla de katter vi haft hand om fått ett permanent hem. Vissa har det tagit lite längre tid för, och vissa har blivit sålda redan här i jourhemmet. Så jag är inte ett dugg orolig att hon inte kommer få ett hem så småningom. Hon är ju så fantastiskt söt och Kattstallet brukar vara bra på att förklara situationen, så snart kommer vi nog få se att hon hamnar på "Bokad"-listan..


Lycka till i livet älskade lilla Pishi-poppan!!


/Anna

Av Anna - 28 september 2011 10:04

Hurra, jag såg just att Esmeralda är bokad!! Hon bodde hos oss i ca 6 månader förra året och är en riktig liten mysflicka. Hoppas hon får ett bra hem som förstår att hon har lite bagage, men att det finns en mysig liten bustjej under den rädda fasaden.


Om man sorterar på kategori Esmeralda här till vänster, så kan man läsa om hennes framsteg här hemma hos oss.


Jag är så GLAD!!!!!  =)


/Anna

Av Anna - 25 september 2011 21:07

Nu har vi filmat lite när Pishi är på prathumör. Hon tog tyvärr inte fram hela ordförrådet, men ni kan få en idé om hur det kan låta.. Hon är en liten snackpåse helt klart! =)



  



 


 

Watson har låtit mig röra vid hans öra när han åt. Han ryggade tillbaka ganska fort, men inte panikartat och han sprang inte iväg, utan fortsatte äta när jag tog bort handen!! Nu har vi börjat göra riktiga framsteg!!


/Anna

Av Anna - 20 september 2011 21:54

Watson nosade på min hand!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Weeeeoeeeeoeeeee!!!!! HAN VÅGADE WAAAAAAAAAH!!!


Han satt och åt mat vid soffbordet och jag sträckte ned handen och tog den närmare, för han var och nosade i Pishis matskål. (de äter lite olika mat just nu, jag ska förklara varför senare) Då ryggade han tillbaka lite, men sedan tilltalade jag honom lugnt och försiktigt och han böjde sig fram och nosade!!!!! =)


Då kunde jag inte bli arg på honom utan lät honom fortsätta äta ut Pishis matskål ett tag till. Jag testade en gång till, bara för att se om det gick, men då sprang han iväg som vanligt.. Men det gör inget, FÖR HAN NOSADE PÅ MIN HAND!!!!!!!!


Det är ok för Watson att äta upp Pishis mat, men inte vice versa, för vi testar just nu lite specialkost för honom. Han har länge varit lite risig i magen till och från, så för ett tag sedan fick jag med lite annan mat från Kattstallet för att testa. Det märktes en enorm skillnad, inte bara i kattlådan utan på hela Watsons humör. Han är modigare och inte lika nervös längre. Och han är med och leker!! Det är helt fantastiskt att se honom hoppa jämfota med svansen i vädret efter en matbit som kommer flygande. Han vill vara med nu, hans blick är piggare!!


Om det är så att han har varit dålig i magen (vilket känns ganska logiskt så här i efterhand), så kan jag ju förstå att han inte varit på så bra humör. Det är klart det är jobbigt att inte våga gå på lådan när man måste och jag vet ju själv vilket dåligt humör jag blir på om jag har lite ont i magen. 

Vi ska testa den här nya maten ett tag och se om det ger något bra resultat, och i sånt fall får vi väl byta foder helt för honom. Lite klurigt är det ju med Pishi som så gärna vill vara i hans matskål som jag tidigare skrivit om. Han struntar i vilken han äter ur, men hon ska vara i hans, dvs den där han har huvudet.. Men vi pusslar och trixar och det har gått hittills.


/Anna

Av Anna - 7 september 2011 20:16

Nu har jag lyckats få i gång kameran med videoinspelning på så här kommer lite dokument över hur det kan se ut i ett helt vanligt jourhem..


Här syns Watsons vackra svans, i övrigt är han inte så mycket att se i den här filmen, men jag vill visa svansen eftersom jag har skrivit om den tidigare..


 

Här busar de lite, tyvärr är det en bit i mitten då det inte händer så mycket, men på slutet kommer Pishi farande och sen får ni se Watsons vackra gråa man!!

(man kan höra Pishi fara upp i klätterträdet, det är det som låter som en krash på slutet)


 

Pishi leker i klätterträdet som är bådas absoluta favoritsak


 

Och till sist en glimt i dagsljus av den vackra gråa pälsen och svansen. Det är inte helt lätt att fånga honom på kamera, jag passade på när han varit på lådan och jag visste att han skulle komma traskandes..


 

Snart ska jag filma lite i köket också när Pishi är så snacksalig och faktiskt går med på klapp, men det får bli en annan dag.


/Anna

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se