Det finns två typer av röster, de som hörs och de som inte hörs.

Jag börjar med de som hörs. Esmeralda har börjat göra sig hörd nämligen. Det sitter långt inne men ibland klämmer hon fram ett litet pip. Oftast i samband med att det är matdags men ibland, även annars. Hon har även börjat härma Kanebo med att knorra när hon springer förbi. Jag tror det är ett "här kommer jag, se upp" -ljud, så att vi inte ska kliva på dem eller råka knuffa till dem som jag har lyckats med någon gång. 

En av våra tidigare jourkatter, Mazarin, lät varje gång han hoppade. Så man visste när han var väg helt enkelt. =)

En av de andra, Jessie, knorrade som en sån där leksaksbjörn som brum-knorrar när man vänder på den.. 

Kanebo låter både i tid och otid. Hon och jag brukar ha en ganska givande konversation på morgonen, strax efter det att jag kommit ur duschen. Då är det väldigt viktigt att hon får stryka sig längs benen och att jag svarar på tilltal. Så här kan det låta (A är jag och K är Kanebo):

K - Knorr

A - Hej sötnosen

K - mewwrr

A - Vad sa du vännen?

K - gnurrr

A - Jaha, säger du..

K - meuu

A - är det sant??!

K - gurrn

A - men varför då?

K - pruu

K - jaaau

Paus

A - Kanebo.. vad gör du? (Kanebo står och sniffar på duschdraperiet)

K - pnew

A - Är det så bra?

K - breeww

osv osv tills jag går ut från badrummet.

Esmeralda har en väldigt söt liten röst, väldigt vän och förstiktig. Hon har dock fått till ett gäng såna där riktiga avgrunds-mewww, sådana som jag tror kan komma från okastrerade honor som löper... 

Nu till de röster som vi andra inte kan höra.

Inte för att jag tror att Kanebo och Esmeralda har konstiga innre röster men ibland tror jag att kissarna hör sånt vi andra inte kan höra. Troligvis gör de det också, eftersom de har fantastiskt bra hörsel, men ibland undrar jag vad de lyssnar på. Ta Esmeralda till exempel..

På morgonen efter det att vi har lekt lite i köket som vi brukar med att kasta torrfoder så springer Kanebo iväg och pysslar med sitt i vardagsrummet. Esmeralda däremot, hon lägger sig ihopkrupen på mattan. Det kan ju verka helt normalt, om det inte vore för att hon ligger och stirrar rakt in i en skåplucka.

Jag tror att hon hoppas att det kanske ska komma en matbit ramlande ner från hyllan ovanför, men varför stirra rakt in i skåpet eller ner i golvlisten. Vad är det hon lyssnar på??   

I övrigt så går det ganska bra här hemma. Jag har till och med sett Kanebo slicka Esmeralda på huvudet och kinden när det är gosstund strax innan frukost!!

/Anna

Glada nyheter!!

Igårkväll när vi satt i soffan och kollade på film och Kanebo som vanligt låg på armstödet och sov så kom Esmeralda och hoppade upp och la sig mellan Kanebo och Martin. Det i sig är inget ovanligt. Det händet inte varje dag, men ibland på helgerna när vi varit hemma hela dagen så känner hon sig modig och trygg nog att komma nära. 

Det som inte är så vanligt dock är det som hände sen. Jag gick iväg till köket för att göra lite te och när jag kom tillbaka så låg Esmeralda och njöt i fulla drag av att bli klappad av jourhusse. Jag kan lugnt säga att mitt leende spred sig från öra till öra och Martins gick ett helt varv!

Efter att ha varit hemma en hel helg har vi fått se lite olika sovstilar i soffan   

Kanebo kör på sin vanliga "fina damer sover på mage eller sidan". Esmeralda däremot har inga hämningar. Hon snurrar runt som en krokodil som ska dränka sitt byte.. 

Jag hann bara ta två bilder, men den svarta matta av hår hon lämnade efter sig tyder på ett frenetiskt rullande och snurrande.

/Anna

De är sådana totala motsatser vår två jourkatter. Kanebo har formen av ett päron när hon sitter ned, medan Esmeralda är smal som en sticka och rör sig som en panter. Det är lite lustigt att jämföra för när de går bredvid varandra och när de ligger på sidan så ser de ungefär lika stora ut. Men när de sitter eller ligger på mage... jag säger bara Helan och Halvan..

Vi har inte fått mäta Esmeralda för hon är fortfarande inte helt kompis med tanken att bli klappad i soffan eller upplyft, men med tanke på att hon når upp på bordet med tassarna om hon vill så kan ni få en uppfattning. Jag har försökt att få en bra bild på henne i hela hennes längd, men det är lättare sagt än gjort. Jag fick i alla fall en bild på henne när hon står och ska upp till kattgräset i fönsterkarmen. Tyvärr gör den henne inte rättvisa, men man kan få en idé om längden.

Kanebo brukar balansera på elementet innan hon tar klivet över till soffan, men Esmeralda sträcker bara ut sig lite. Trots det så blir hon så tokigt liten när hon kryper ihop i ett hörn.

Hon kan gömma sig nästan var som hellst, och ibland väljer hon att inte komma när vi ropar. Det är både en och två gånger som vi båda fått upp pulsen en aning för att vi inte hittar henne. Vi vet att hon ska vara i lägenheten, men hon går inte att finna någon stanns. Vi har blivit oroliga att hon krypit in någonstanns där hon fastnat eller att vi stängt in henne i tex en garderob. Så helt plötsligt, utan ett ljud så ligger hon mitt på golvet och rullar runt som om ingenting hänt... 

Om det är så här att ha katt på 50 kvm, hur blir det då om man har villa... 

Snart är hårningsperioden över, och Esmeralda har blivit riktigt fin i pälsen. (och vi kan sluta dammsuga soffan titt som tätt!) Hon var rätt sträv när hon kom hit, men nu är hon snart lika silkeslen som Kanebo. Å andra siden så har hon väl bytt ut 75 % av sin päls sedan hon kom hit, med tanke på hur mycket som legat i soffan.

Här sitter hon och gör sig fin inför middagen.   

/Anna

Vi har övat på sistonne med att få kissarna att hoppa upp i soffan när vi sitter i den. Kanebo är fortfarande skeptisk, men Esmeralda har kommit ganska långt. Hon fick till och med för sig att promenera rakt över mitt knä en gång, och idag var hon framme och nosade på Martins dator.

Kanebo sitter nedanför och hoppas att det kanske ändå ska komma flygande en liten matbit till henne också. (vilket det gör för jag är lite väl blödig ibland)

Så lite framsteg gör vi då och då.

Esmeralda har en favoritleksak. Den bruna lilla råttan som en gång i tiden hade päls och öron. Vi har ett gäng hela fina leksaker som hon gärna får leka med, men det är alltid samma råtta som får sätta livet till när Esmeralda ska leka. =)

Så här kan det se ut, oftast hoppar hon högt rakt upp i luften också men det lyckades jag inte filma.

Så här ser det ut efteråt. I bilden syns den hela fina råtta som inte duger att leka med.. =)

   Hon ser nog något vi andra inte kan se..

Här om dagen hade vi köpt hem en annanas och busade lite med kissarna. Jag ställde ner toppen och ropade på dem så att de kom springande. Esmeralda stannade tvärt på tröskeln men Kanebo var modigare.

   Lite lagom förbryllad

   Hur ska jag göra nu hade du tänkt???

/Anna

Ibland ger vi kissarna (läs Esmeralda) lite god blötmat för att variera lite i vardagen och det har fungerat bra eftersom Kanebo inte gillat blötmat över huvud taget. Nu har det tyvärr fallit sig så att hon helt plötsligt börjat äta upp.. 

En del av mig säger hurra, Den andra delen säger tyyypiskt.. Kanebo är tillräckligt kraftig och behöver inte mer mat. Esmeralds är så smal att benknotorna sticker ut känns det som, så hon behöver lägga på sig lite..

Men visst är det bra att Kanebo börjat äta andra saker också än bara torrfoder. Det måste vara sundare med en varierad kost känns det som.

   Så här gott är det med smarrig blötmat!

   Kanebo som annars bara äter torrfoder eller skinka... =) Framsteg!!!

Nu är det även konstaterat, de leker aktivt med varandra! För oss här hemma känns det underbart, för då är vi lite närmare någon typ av husfrid.

/Anna