Watson kommer fram allt mer på kvällarna, och när jag var hemma och jobbade i fredags så satt han i fönstret och spanade in fåglar som om jag inte ens fanns en stor del av dagen.

På kvällarna går han runt med svansen högt i vädret när Pishi är med, och vilken svans han har. Yvig som en dammvippa och elegant som få. Han är riktigt riktigt vacker. Svansen påminner lite om en ekorrsvans, bara förstorad typ 18 gånger..

Men det som är extra roligt är att han häromdagen var med i frukostleken! Inte med så som i att han kastade sig fram och ville visa vad han kunde, utan mer en liten diskret (men blixtsnabb) rörelse med framkroppen så att han fick tassen över matbiten och kunde äta upp den innan Pishi han dit.   Men han var helt klart med på noterna.

Pishi har blivit så bra på leken att hon fångar bitarna i munnen ibland. Då blir hon så förvånad själv så hon måste fundera på var den tog vägen och om hon ska börja tugga direkt eller spotta ut den först. 

Ibland blir det lite matbitar kvar på golvet som hon inte äter direkt. Då undrar jag om hon lämnar dem med mening, för när vi är klara och jag har ätit klart så plockar jag upp bitarna, och om jag då inte kastar dem en gång till men ute i vardagsrummet så blir det högljudda protester. Det låter som om hon håller en hel liten förklaring till varför det är så viktigt att fortsätta ute i vardagsrummet, och vilka orättvisor jag utsätter henne för om jag inte gör som hon säger. Det är en typ av jamande som jag inte har hört någon katt framföra tidigare. Långt ifrån hennes avgrundsjam hon framför när hon vaknar upp av ljudet på tv:n eller de kurrande läten hon gör när Watson är framme. Numera utsätter hon Martin för samma behandling på kvällen, när det är dags att borsta tänderna. Då ska han tydligen leka med laserpekaren och gör han det inte så får han höra hennes åsikt om det hela. Jag kan bara skratta för det är underbart att hon lärt sig kommunicera. 

/Anna

Just nu tar Watson stora steg frammåt i sin utvecklig! Han kommer fram tidigare på kvällarna och han rör sig runt i lägenheten fastän vi inte sitter still. Idag hittade jag  honom i sängen för första gången. (Han stack därifrån på en gång så klart när jag hade upptäckt honom, men ändå..) När det är vanlig vardagsmorgon så äter han frukost med mig och Pishi. Men trots allt detta så har jag dåligt samvete. Jag har varit borta mycket sista veckan och inte haft tid att umgås med dem så mycket.

Det märks inte så mycket på Watson, men Pishi gillar inte när hon inte får den uppmärkssamhet hon är van vid. Då börjar hon göra saker för att fånga vår uppmärkssamhet. Detta behöver i och för sig inte vara dåligt, för hon var på väg in i badrummet till mig häromdagen och såg väldigt gos-sugen ut. Hon stannade dock på tröskeln och kollade lite skeptiskt på mig.. Hon har börjat ligga på en av köksstolarna för att spana in matlagningen, och för att se om det kan komma en liten smakbit åt hennes håll. Ibland kommer hon till och med fram och nosar på handen fastän det uppenbart inte finns någon mat att få.

Men ibland gör hon saker som hon vet att hon inte får också, som att hoppa upp på köksbänken eller krafsa runt bland bladen som ligger i benjaminfikusens kruka. Vi behöver inte en damsugare, vi behöver en lövblås..

Jag har lite svårt att skälla på henne dock.. Som sagt - dåligt samvete..

/Anna

Nu börjar det släppa. I tisdags när jag och Pishi lekte på sedvanligt sätt under frukosten så märkte jag att hon blev distraherad av att Watson var ute och gick i vardagsrummet. Han brukar ju annars bara ligga på sin plats i hyllan när jag är hemma. Efter ett tag började Pishi svansa runt mer och mer ute i hallen och glömde nästan av leken. Tillslut så såg jag ett grått lurvigt ansikte kika fram runt köksdörren. Han satt kvar ett tag fastän jag pratade med honom. Sen i onsdags hände samma sak, men han satt kvar ytterligare lite längre. 

Men i torsdags!!!! Då kom han smygandes in över tröskeln och ända fram till matskålarna. Tro mig när jag säger att så stilla har nog ingen sett mig sitta i hela mitt liv. Till slut fann jag mig och insåg att jag måste ju för tusan få äta upp frukosten, så jag började försiktigt skramla lite med filmjölkstallriken. Watson kikade upp på mig och såg lite förskräckt ut men fortsatte sedan att äta i lugn och ro. Så jag slappnade av och vi delade en lugn stund tillsammans vid frukostbordet =)

Pishi höll sig i bakgrunden medan allt detta hände. Jag vet inte varför, men hon kanske ville låta Watson vara i fred. Hur som hellst så funkade det i alla fall!!

Watson kommer fram mer och mer på kvällarna nu. Han sitter och äter upp maten vi ställt fram bredvid soffbordet och han har inga problem att smyga runt så länge vi sitter still. Pishi blir alldeles till sig när han kommer fram. Jag har sett henne lägga sig på honom vid flera tillfällen, en övning han verkar ta med ro tills det blir för intensivt och han smäller ifrån. Ibland på dagarna har jag fått rapporter om att de ligger på golvet och slickar varandra och är så söta så.. Det skulle jag vilja se nån dag...

Pishi gör framsteg även hon. Det börjar närma sig den dagen då hon kommer stryka sig mot mina ben innan frukosten serveras. Hitills så svansar hon bara runt och knorrar sött och är framme och nosar på de matbitar jag erbjuder ur handen. Men jag märker att hon kommer närmare och närmare, för nu i veckan kunde jag nudda svansen på henne när hon slank förbi!

I går var vi på Kattstallet för att hämta en del saker, och passade på att hälsa på Esmeralda. Hon fräste först men det gick bra att klappa henne om vi var försiktiga. Det märks att hon inte trivs så bra på stallet, för hon var alldeles sträv i pälsen och såg väldigt olycklig ut. Men personalen där sa att hon numera i alla fall rörde sig mellan burarna och låg och vilade på olika ställen och inte bara i sin bur. Det är så synd att hon inte visar vilken kelig och social missa hon är, för hos oss kunde hon inte få nog av klapp ibland. Vi kom ju inte så långt som till att lyfta och bära, men det skulle nog gå ganska snabbt för henne att bli helt social om hon bara fick komma till en lugn hemmamiljö.

Det som kändes så bra dock var att Kanebo inte var kvar på stallet längre!!! Jag hoppas så att hon vågar slappna av i sitt nya hem och visa vilken härlig personlighet hon har!!

/Anna

Hon är inte bara tennisspelare, hon är även storfiskare.. =)

En av Pishis stora favoritsysselsättningar är att kolla på katt-TV, eller som vi tvåbeningar kallar det: akvarierna. Allt som oftast när någon av firrarna är framme vid rutan kommer hon flygande och ställer sig med framtassarna på rutan och försöker klippa till den. Sedan sitter hon och väntar på att den ska komma tillbaka för att upprepa samma manöver igen..

På det ena av våra två akvarium kan hon utan något större problem hoppa upp, och tack vare lampan så är det varmt och skönt där, så hon ligger gärna kvar och myser, fasten vi i början jagade ned henne. Nu mera sitter hon gärna och kikar ned över kanten och viftar runt med tassarna för att fånga fisken från det hållet istället. Ibland lutar hon sig så mycket över kanten att hon tippar över och får göra en nödlandning nedanför. Men det hindrar henne inte från att försöka igen.. =)

Igårkväll var det lyxmiddag för katterna, och till och med Watson kom fram för att ta sig en munsbit. Det var makrill och tydligen så är det värt att komma ända fram till soffbordet för att smaka när det luktar så gott. Det var första gången han kommit fram för att äta när vi suttit i soffan. Annars brukar jag få gå och lägga upp en specialportion åt honom innan vi ska gå och lägga oss för att han ska få smaka något gott. Det går framåt!!!

/Anna