I veckan var det dags för den årliga vaccinationen av kissarna. Detta medföljde att vi var tvugna att stoppa in dem i transportburar och åka med dem till kattstallet. För vilken kattägare som hellst låter det nog inte så väldigt märkvärdigt, men alla som har försökt få in en bångstyrig och uppjagad katt i en transportbur vet att det krävs vissa förberedelser. Under åren som gått har vi lärt oss av de misstag som gjorts.

Steg 1:

Se till att alla garderobsdörrar och skåpluckor är ordentligt tillstängda. (lärdomen kommer ifrån den gången vi försökte oss på att fånga in Esmeralda och det slutade med att hon satt fastnaglad på baksidan av våra ytterkläder och vägrade komma ned)

Steg 2:

Stäng till de rum som du inte vill att katten ska smita in i. (tex sovrummet, det är inte lätt att få ut en rädd katt från under en dubbelsäng som är ca 10 cm hög från golvet)

Steg 3:

Ställ ned alla saker som du är rädd kan komma att falla och gå sönder, speciellt i det rum du tänkt fånga in katten i. (detta är endast nödvändigt om katten är en klättrare, som Watson, annars bör du klara dig ganska bra)

Steg 4:

Stäng alltid till en eventuell tvättmaskin. (detta lärde vi oss med Kanebo, hon vägrade komma upp ur den toppmatade tvättmaskinen på flera timmar)

Steg 5:

alt A: Börja med att försöka locka in katten i det rum du har valt. (detta funkade första gången med Pishi, men trots att det var flera månader sedan, så blev hon väldigt misstänksam denna gång)

alt B: Ha en backup-plan. Om katten inte vill in i det utvalda rummet, avled uppmärksamheten och lura in katten i ett annat väl förberett rum. (obs rummet bör ha en dörr, annars kan allt behöva tas om från början)

alt C: Ta det lugnt och föriktigt, men få katten att inse att enda flyktvägen är in i det väl förberedda rummet. Väl inne, stäng dörren med dig själv där inne. (annars kan det komma en katt flygande genom dörrspringan när du själv ska ta dig in)

Steg 6:

Fös/mota/tryck/lyft in katten i buren. (av Mazarin lärde vi oss att en katt kan ha benen otroligt brett isär när den inte vill in i en bur)

Som ni nog förstår så var det Pishi som vi avledde in i ett annat rum. Hon vägrade gå in i badrummet eftersom det stod transportburar där, så köket blev lösningen. Hon är ganska så smart, för väl inne i köket och med oss på varsin sida om köksbordet så insåg hon att det bara var att gå in snällt i buren. Vi blev både förvånade och stolta. 

Watson var lite mer bångstyrig, men väl inne i badrummet så var han hanterlig och Martin fick röra vid honom så att han kunde kunffa in honom utan att behöva lyfta eller tvinga. Det hela gick faktiskt ganska sansat till, jag var mycket stolt över dem båda.

Väl på stallet så fick veterinären kolla på dem och de betedde sig bra båda två. De var nog ganska skärrade men gick snällt över mellan burarna och sa inte ett pip när de fick spruta och avmaskningsmedel..

Ibland tror jag att det är bra för vissa katter att hanteras lite så där emellanåt. När vi kom hem var de uppjagade och sprang direkt och gömde sig, men två dagar senare så kom Watson fram redan innan jag satt mig ned vid frukostbordet, och var inte alls särskilt skrajsen. Förhoppningsvis så insåg de att det hela inte var så farligt och att vi egenligen är snälla..

/Anna

De flesta katter vi har varit jourhem åt har varit vana att alltid slänga i sig maten så fort den hamnar i matskålen. Så är inte fallet med Watson och Pishi. De är vana vid att det alltid står mat framme och de går och äter när de känner för det. Vi har dock lyckats införa något av en matrutin numera, eftersom det är när vi äter som Watson vågar komma fram och visa sig. Då ställer vi matskålarna så att han kommer fram och vi kan se honom. Ingen av dem slukar dock maten, utan de äter lite granna och traskar runt och kommer tillbaka och äter igen. 

En sak som jag har lagt märke till är hur de håller sig till en matskål. Det är inte så att det alltid är den högra som är Watsons eller vice versa, men har de börjat äta ur en skål så fortsätter de på den. Samma sak gäller om de får lite lyxmiddag. Hade det varit Kanebo vs Esmeralda eller Jessie vs Mazarin så hade den andras matskål varit länsad om han/hon inte hade haft sitt huvud ivägen. Men inte med Watson och Pishi. De har ingen stress över det hela (vilket känns bra, Jessie vägde nästan 2 kg mer när han åkte härifrån än när han kom).

Men... det finns alltid ett men... Förra helgen blev det en del tonfisk över efter matlagningen. Jag tänkte att jag inte ville smutsa ned ett par matskålar till så jag la upp allt på en och samma tallrik och tänkte att Watson kommer väl fram när han känner lukten som han brukar... Det hade nog fungerat om jag lagt det i olika skålar, men nu tog det ungefär 30 sekunder, sedan hade Pishi ätit upp alltihopa och när Watson kom fram fanns bara lukten kvar på tallriken. Han såg minst sagt uppgiven ut. You snooze you lose.. =)

Vi har lyckat ta lite bra bilder på Pishi, och när jag säger lyckats som om det vore en bedrift, så är det just det det är. En bedrift. Hon är lite som en vessla, snabb så in i norden och gömmer sig överallt. Men när hon ligger still så går det, tills hon upptäcker solkatten som linsen skapar och flyger iväg för att fånga den... Allt går att leka med.. =)

Ganska bildskön när hon väl är stilla!

/Anna

Denna vecka har kantats av framsteg. Vi har sett Watson leka för sig själv med en leksak, han har lekt med Pishi (vilket ser ganska lustigt ut för han är så stor jämfört med henne, och leker gärna genom att "klappa" henne på huvudet med sina lurviga tassar), och han har fortsatt att leka med oss på morgonen. Eller, tja, han springer inte iväg av rädsla längre..

Men jag har även lyckats fotografera honom. Det tog ett tag, för han gillade inte blixten i början, så han sprang iväg när det började blinka. 

Här är några av de första halvdana korten..

     Tyvärr ingen svans i vädret, men man kan se att han är ganska så lurvig.

Efter ett tag accepterade han ljudet och blixtrarna, så han hoppade upp på klösträdet och spanade ut genom fönstret.

Han är väldigt vacker i profil!

   Lite otäckt var det, men han hade ju skydd av lövverket, så det gick ganska bra i alla fall.

Pishi har, som jag berättat förut, en förkärlek för att busa med garnnystan. Nu är det så, har jag kommit på efter att i veckan kommit hem med en påse nya garn, att det är bara de orörda och fina som hon vill leka med. Jag hade inte mer än ställt ned påsen innan hon var framme och norpade åt sig ett nystan.

Då tänkte jag att det är lika bra att hon får ett litet nystan för sig själv så hon lämnar de fina ifred. Så jag tog en gammal stump och rullade ihop så hon skulle få utlopp för sin leklusta. Men nej, inte då. Den fnös hon bara åt och grävde sig ned bland påsarna i garnkorgen tills hon fick fram ett nytt. Så nu kommer en av mina blivande raggsockor ha en del som är betydligt tufsigare än restan av sockan.. =)

/Anna