Just nu står jag inte högt i kurs hos Pishi-popp.. Efter en hel dag på balkonen hade hon äntligen lyckats lägga ned ett byte. Allt detta spanande och vaktande och smygande hade gett resultat. Hon var så hoppig och spattig och helt klart överlycklig över att ha fångar in en vår-trött geting. Hon sprang efter den och klappade till den med tassen och bar in den i lägeheten igen när den försökte kravla sig ut..

Och så till synes utan anledning kommer dumma jourmatte och förstör dagens absolut roligaste stund. Men jag är inte så sugen på att spendera kvällen på en nattöppen veterinärklinik med en bångstyrig katt som fått en allergisk reaktion för att hon svalt en geting och blivit stucken i magen... (Jag vet inte om katter kan vara alergiska mot stick men det kändes inte som om jag ville riskera något genom att testa)

Så nu får jag lov att blidka lilltossan med annan lek så hon slutar gå runt och leta efter sin potentiellt farliga favvo-leksak..

/Anna

Watson är en riktig kluring. Han har så att säga arbetat sig runt problemet med att han är nervös när vi rör oss i lägenheten. I alla fall på morgonen. Så här går det till:

Jag går upp ett tag efter att klockan har ringt, och då ligger han obehndrat kvar i soffan för han vet att jag inte går in i vardagsrummet utan till badrummet det första jag gör. Då kan jag kolla på honom hur länge som hellst utan att han blir nervös.

När jag ställer in filen i kylen, då är han redan på tröskeln för han vet att jag snart sätter mig ned och ska äta frukost.

Om skeden har börjar skrapa i botten på tallriken, då är det dags att lämna köket, eftersom det då inte är långt kvar tills jag reser mig upp, och då gäller det att vara så långt borta som möjligt..

Medan jag gör rent kattlådan, då är det helt ok att springa fram och tillbaka in mellan sovrummet och vardagsrummet. Sekunden jag sätter på locket till lådan igen däremot, då gäller det att vara snabb.

Sedan sitter han under kontorsstolen i vardagsrummet och spanar in om jag ska gå eller om jag kommer att ta en tur in till vardagsrummet. I sånt fall så är han nära sitt safe-place och beredd att springa och gömma sig.

Det kan tyckas som om han inte alls har gjort framsteg utan bara arbetar runt sitt problem, men jag ser det istället som ett enormt kliv frammåt, för det innebär att han vill springa runt och att han trivs här, bara vi inte går runt så mycket. Plus att det ger oss en möjlighet att kommunicera med honom. Ännu reagerar han inte på sitt namn, eller tilltal heller för den delen, men det kommer nog så småningom när han börjar leka mer på morgonen. Sista veckan har han jagat efter tre - fyra bitar som jag kastat. Rekord!!

Vi får klappa mer och mer på Pishi. Innan maten ska det gosas, även om maten redan står serverad. Favoriten är att stå uppe på kökspallen och att jag sitter ned på en stol vid sidan om bordet. Då kan goset sträcka sig flera minuter. =)

Varje kväll möblerar hon om lite här hemma. Martin försöker ha sin ryggsäck stående mot väggen, men det fixar Pishi till. Hon klättrar helt sonika upp på den tills den hasar ned och hon kan lägga sig på den.. =)

//Anna  

Här kommer lite bilder på delar av Pishis dagliga äventyr. Att klättra på saker är lite av en specialitet. Numera även ute på balkongen där hon spenderar så mycket tid hon kan och får. Det är ganska lustigt att se henne balansera på en tunn stolsrygg medan hon försöker hålla koll på alla småfåglar nedanför i buskarna.. =)

För henne är allt spännande och varenda ny sak som kommer in i lägenheten ska undersökas. Dock inte om hon hör att dammsugaren är på väg fram. Då får hon formen av en french hot dog med ben som stryker sig fram längs väggarna, tills hon ser en öppning att kasta sig huvudstupa in under sängen. Där ligger hon sedan och trycker tills hon hör städskåper slå igen bakom denna fasansfulla maskin.

  Pishi har fått span på en av växterna i sovrumsfönstret som vuxit sig kanska stor.

Frågan är bara hur hon ska kunna komma åt att leka med den..

  Det här går nog inte.. (tack och lov säger jourmatte som såg framför sig hur katten åkte ned bakom byrån och drog med sig stereon i fallet)

/Anna

Och så en dag hände det.. Strax innan morgonleken skulle börja. Pishi tassade omkring på kökspallen och lät sig bli klappad (eller nuddad är kanske mer sanningsenligt) och Watson var på väg in i köket för att äta frukost. Då hörde jag det, som en liten liten symaskin. Hon började spinna =)

Det kanske var glädjen över att Watson var i närheten men jag hoppas att det var lite på grund av att det var skönt att bli klappad. Hon verkar gilla när man kliar försiktigt i svansroten. Ibland blir hon lite rädd om handen kommer farande där hon inte kan se den, men då ryggar hon bara tillbaka lite granna för att sedan börja om på nytt med att stryka hakan mot handen. När det blir för mycket så lägger hon sig ned och rullar runt några varv och visar sin lurviga mage. Problemet är att hon gör samma sak när hon blir kliad på kökspallen, vilket har lett till en del fallolyckor.. =)

När vi fick hem Watson och Pishi för ca ett halvår sedan var det Watson som var den pratglada av dem. Han kunde ligga halva nätterna och jama om både det ena och det andra. Nu är det tvärt om. Pishi har ett ordförråd som skulle få vilken retoriker som helst att rodna. Speciellt när det är läggdags och hon vill få Martins uppmärksamhet inför den stundande leken med laserpekaren. Då kan man få höra både det ena och det andra. Det knorras, pips, jamas, fnyses, ylas och mjauas. Om jag lyckas någon dag ska jag försöka spela in det, för det låter helt fantastiskt..   

/Anna