Watson är en riktig kluring. Han har så att säga arbetat sig runt problemet med att han är nervös när vi rör oss i lägenheten. I alla fall på morgonen. Så här går det till:

Jag går upp ett tag efter att klockan har ringt, och då ligger han obehndrat kvar i soffan för han vet att jag inte går in i vardagsrummet utan till badrummet det första jag gör. Då kan jag kolla på honom hur länge som hellst utan att han blir nervös.

När jag ställer in filen i kylen, då är han redan på tröskeln för han vet att jag snart sätter mig ned och ska äta frukost.

Om skeden har börjar skrapa i botten på tallriken, då är det dags att lämna köket, eftersom det då inte är långt kvar tills jag reser mig upp, och då gäller det att vara så långt borta som möjligt..

Medan jag gör rent kattlådan, då är det helt ok att springa fram och tillbaka in mellan sovrummet och vardagsrummet. Sekunden jag sätter på locket till lådan igen däremot, då gäller det att vara snabb.

Sedan sitter han under kontorsstolen i vardagsrummet och spanar in om jag ska gå eller om jag kommer att ta en tur in till vardagsrummet. I sånt fall så är han nära sitt safe-place och beredd att springa och gömma sig.

Det kan tyckas som om han inte alls har gjort framsteg utan bara arbetar runt sitt problem, men jag ser det istället som ett enormt kliv frammåt, för det innebär att han vill springa runt och att han trivs här, bara vi inte går runt så mycket. Plus att det ger oss en möjlighet att kommunicera med honom. Ännu reagerar han inte på sitt namn, eller tilltal heller för den delen, men det kommer nog så småningom när han börjar leka mer på morgonen. Sista veckan har han jagat efter tre - fyra bitar som jag kastat. Rekord!!

Vi får klappa mer och mer på Pishi. Innan maten ska det gosas, även om maten redan står serverad. Favoriten är att stå uppe på kökspallen och att jag sitter ned på en stol vid sidan om bordet. Då kan goset sträcka sig flera minuter. =)

Varje kväll möblerar hon om lite här hemma. Martin försöker ha sin ryggsäck stående mot väggen, men det fixar Pishi till. Hon klättrar helt sonika upp på den tills den hasar ned och hon kan lägga sig på den.. =)

//Anna  

 

Hasse

23 april 2011 20:57

Det är så kul att läsa dina historier om Pishi och Watson :-)
Glad Påsk

 

Anna

25 april 2011 16:30

Tack det värmer, vad roligt att höra. De båda gör vår vardag lite mer intressant här hemma. De är ena riktiga sötnosar när de känner för det =)

Glad påsk!

http://kattdagis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla kära!   Efter en tids tystnad är det dags att säga farväl och adjö för denna gång. Vi tog beslutet redan i somras att Watson och Pishi skulle bli våra sista jourkatter. Vi har hållt på med det här i över fyra år nu och det är dags att ta...

Just nu går det ganska bra! Vi gör stora tasskliv i rätt riktning nästan hela tiden. Watson har fått smak på det här med att jaga matbitar, och kommer fram till kökströskeln när vi står och lagar mat på kvällen för att kolla in läget. Då tar jag fram...

Nu har det gått en vecka sedan vi lämande tillbaka lill-Pishi, och Watson har slutat gå runt och jama på nätterna. Han har blivit lite mer tillbakadragen eftersom hon inte är här och får fart på honom, men inte så mycket som jag hade trott. Han komme...

Idag är det dags för vår lilla hoppetossa att åka tillbaka till Kattstallet så att hon lättare kan bli såld och få komma till ett permanent hem. Förhoppningsvis så kommer hon våga visa sin bästa sida, och visa hur söt och sprallig hon är.   Det ä...

Hurra, jag såg just att Esmeralda är bokad!! Hon bodde hos oss i ca 6 månader förra året och är en riktig liten mysflicka. Hoppas hon får ett bra hem som förstår att hon har lite bagage, men att det finns en mysig liten bustjej under den rädda fasade...