Alla inlägg under juli 2011

Av Anna - 29 juli 2011 19:56

Jag tror att missarna är lite påverkade av värmen. De är ganska loja och det är först när balkongdörren är öppen och solen på väg ner som de kommer igång lite granna.. På sätt och vis är det skönt, för då slipper jag vakna av att få en hoppande Pishi över mig mitt i natten, men speciellt för Watson-san är det nog lite jobbigt med värmen och den tjocka pälsen. Han spenderar så mycket tid han får och vågar på balkongen. Om jag tillät det skulle han nog sitta där hela natten. 


Fredags-mys på balkongen:

       


Pishi chillar mest innomhus om det inte finns något roligt att kolla på. Hellst från toppen av klösträdet.. Hon är tyvärr inte så väldresserad som farbror Grå på balkongen så det blev ingen bra bild idag.. =)



Pishi är lite lustig/knäpp/konstig (och ganska mycket ivägen för Watson) när det kommer till middagsätandet. Watson har inte någon brådska när det gäller att äta upp, utan han kommer och går lite fram och tillbaka mellan balkongen och matskålen under hela kvällen. Pishi vill ha sällskap när hon äter, så hon äter några bitar medan vi äter och sedan väntar hon på att Watson ska börja äta. Problemet som då uppstår är att hon SKA ha Watsons mat. Oavsett vilken matskål han väljer, så ska hon ned med huvudet i samma skål. Och hon släpper inte in honom igen. Så han tar den andra skålen. Då ska hon ned där också, vilket resulterar i att han går därifrån. När han kommer tillbaka så har hon ätit upp det som fanns kvar i den ena skålen, så han börjar äta ur den andra. Då upprepas hela proceduren igen och resultatet blir att han sitter där och stirrar på henne och försöker knuffa bort henne lite lätt, men hon fortsätter äta. Saken är inte att hon äter upp allt, det finna alltid kvar till honom senare, hon tar bara några bitar, men hon vägrar låta honom ta varannan tugga. Han är så snäll och undergiven den stora fluffbollen och hon är så angelägen om att få vara nära och dela saker med honom... Det är så gulligt att se =)


/Anna

Av Anna - 12 juli 2011 20:10

Det är så svårt att sätta ord på de framsteg Watson gör, men jag känner ändå att jag måste dela med mig av dem så att alla kan förstå att det går faktiskt frammåt. Som jag skrev sist så gör han ministeg, men för oss är de enorma!


I vardagsrummet:

De båda vill ju sitta så mycket på balkongen som möjligt, men förrut sprang alltid Watson in i sin hylla om vi reste oss upp ur soffan eller om vi kom in i vardagsrummet. Nu händer det att han sitter kvar om han har koll på läget och märker att vi inte gör något som påverkar honom. Om jag ska stänga dörren för kvällen så komer han inrusande men stannar till strax efter han har passerat soffbordet och har flera gånger valt att gå ut i köket istället för att i panik fly in i hyllan.

I gårkväll så satt han (i skydd av soffbordet) alldeles i närheten när jag klappade på Pishi och kollade på lite avvaktande. När Pishi gått ut i hallen för att försöka charma Martin till att leka så satt han kvar och jag pratade med honom och närmade mig försiktigt. När jag kom för nära så vände han inte om och sprang och gömde sig utan han valde att hoppa upp i fönstret istället.

Om vi fixar med akvarierna, då kan han komma fram tillräckligt långt så att han ser oss och håller koll, fastän kroppen fortfarande är bakom bokhyllan. Då går det att prata med honom och han verkar riktigt avslappnad.


I köket/hallen:

Han kommer och kollar till oss ibland om middagen kanske är färdigt så att det kanske skulle kommit lite mat i hans skål. Därför testade jag i helgen att ta fram lite mat och kasta framför honom medan vi höll på att fixa middag. Pishi var så klart med på noterna, så jag fick vara snabb för att parera bort henne med ett långkast så att han skulle hinna få något. Det funkade. Vi har nu officiellt lyckats muta Watson med mat så att han förstod vad som var på gång och aktivt valde att vara kvar fastän jag var alldeles i närheten och totalt medveten om att han var där.. (han har annars försökt smyga sig på mig och sprungit bort när jag sett honom..)

Snart kanske vi kan lyckas mata med något smarrigare, men då kommer oftast Pishi-popp och tränger sig före..


Återkommer när det har börjat ge resultat.


Här är lite bildbevis på att de är två av de fluffigaste och mysigaste missarna fångade på bild!!


   


/Anna

Av Anna - 2 juli 2011 11:26

Pishi tar stora kliv nu, i form av väldigt små kliv så att säga... Rörigt jag vet, men det är så det känns.


Det är de små sakerna, som är ganska svåra att beskriva, som gör att det känns som om vi kommer närmare något sorts mål. Till exempel:


I går när jag kom hem och gick och öppnade balkongdörren så kom hon ut dit fastän jag fortfarande stod där ute. Jag bara lockade på henne och fick till och med klappa lite granna. Sen när jag gick in så var det ingen panik utan hon satt kvar där ute och brydde sig inte om vad jag gjorde. Hon som brukar springa in så fort jag närmar mig balkongdörren.


På morgonen när jag ska gå hemmifrån så får jag klappa riktigt mycket ibland. En gång så blev jag till och med riktigt utskälld lät det som, för hon ställde sig och tok-jamade när jag satte på mig skorna. Martin sa att det var för att jag hade öppnat balkongen en snabbis och inte låtit henne gå ut, men jag tror att det var för att hon inte ville att jag skulle gå hemmifrån.. =)


På kvällen, innan och efter leken, så går det att klappa riktigt mycket. Hon kurrar och spinner och en gång fick Martin klappa fastän hon låg ned!


Som sagt, små steg, men de är stora för oss. Vi har en stark känsla av att hon är nära att släppa på alla spärrarna snart. Tyvärr smittas hon lite av Watsons skygga beteende.


Watson gör i och för sig framsteg han också, men det går väldigt långsamt.. 

En positiv sak är dock att han kommer in i köket och äter frukost med mig. Det gjorde han förut också, men nu kommer han in och börjar äta innan jag satt mig ned. Så jag får se till att inte röra så mycket på mig, utan använda små rörelser och ha allt på samma sida köket innan han kommer in. Men det har funkat i en vecka nu och jag hoppas på en fortsatt utveckling i samma riktning. Det är nog inte så långt innan han kan nosa på handen i alla fall!! (Hoppas hoppas)


/Anna

Skapa flashcards