Förra helgen for jag och Martin till Rom i dagarna tre. Så klart passade vi på att besöka Roms motsvarighet till Kattstallet, som Martin luskat fram ligger bredvid en gammal ruin/utgrävning mitt i centrala Rom. Där samlas många katter eftersom det är lugnt och skönt, inga människor som stör eftersom man inte får gå bland ruinerna och ett gäng snälla människor som ger dem mat.

Deras hemsida hittar man under http://www.romancats.com/

I Rom har de precis samma problem som vi har i Sverige. Kattens status är så låg att folk kasar ut dem när de tröttnat eller när det inte passar in längre. Som tur är så finns det människor där liksom här som har vigt en stor del av sin fritid till att hjälpa dessa katter att få det bättre. Precis som här hemma förlitar de sig helt och hållet på att allmänheten skänker pengar, de får inga som hellst medel för sin verksamhet från någon myndighet. 

De har liknande policy som vi har här hemma, katten ska bli vaccinerad och kastrerad för att minska sjukdomar och fler oönskade katter. De kastrerar över 3000 katter varje år, så det är en riktig hjälteinsats. Även om många av katterna får gå ut som de vill har personalen bra koll på vilka katter som kommer och går. De håller sig i trakten kring ruinerna och kommer för att äta när det blir svalt.

Det som dock skiljer sig väsentligt åt mot här hemma är att i Rom är det bara ett fåtal som faktiskt adopterar katter. Som jag förstod det så tar de inte betalt för katterna, men de ser till att katterna får ett bra hem.

Inne i det lilla trånga "stallet" (om man kan kalla det så, inklämt i ett utrymme under en väg, bredvid ruinerna) har de ett rum med katter som inte kan/får gå ut. Det är katter med speciella behov, blinda katter eller sådana som återhämtar sig från en sjukdom eller ett kirurgiskt ingrepp. Vi fick gå in dit med en volontär och lite andra turister och fick höra lite historier om katterna. Tex en stor svart långhårig hankatt som kommit in till dem utan någon som hellst förmåga att röra sig, troligtvis påkörd. De hade vårdat honom och gett honom kärlek, så att han nu hjälpligt kunde ta sig fram trots sina neurologiska skador och uppskattade att bli ompysslad. Han vinglade runt över det hala stengolvet och charmade alla som såg honom. 

   Denna stiliga misse kunde nästan inte se, men älskade att ligga i knät och bli klappad. Så fort någon besökare satte sig ned på huk kom den tassande och ville upp i knät där den sedan låg tills den blev undanskuffad.

       Dessa två små kattungar var det inget större fel på, men det var bra för de andra katterna om det fanns några som livade upp vardagen för dem. De var helt underbart busiga och livfulla.

   Utanför fanns det ett gäng katter som hälsade alla besökare välkomna, några helt friska, andra blinda och skadade, men välmående. =)

/Anna

 

LillAqvila

17 augusti 2011 19:37

Åh så underbart med resa till Rom! lite välförtjänt semester ska man unna sig!

Så gulligt att läsa om katthemmet fint att dom fakiskt gör
så gått dom kan men synd att myndighetr inte bidrar till sånt :(

*kram-nos-buff*

http://cutenoverload.blogspot.com

 

Johanna

18 augusti 2011 15:39

Hej, jättespännande och rolig läsning, tack för den!

 

Anna

19 augusti 2011 09:52

Ja, de var riktiga eldsjälar alla som jobbade där. Kul också att se att så många engagerade sig. De hade flera faddrar på distans i Amerika och andra platser.

Snart kommer en uppdatering hemifrån också. Watson har börjat kommunicera!!

/Anna

http://kattdagis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla kära!   Efter en tids tystnad är det dags att säga farväl och adjö för denna gång. Vi tog beslutet redan i somras att Watson och Pishi skulle bli våra sista jourkatter. Vi har hållt på med det här i över fyra år nu och det är dags att ta...

Just nu går det ganska bra! Vi gör stora tasskliv i rätt riktning nästan hela tiden. Watson har fått smak på det här med att jaga matbitar, och kommer fram till kökströskeln när vi står och lagar mat på kvällen för att kolla in läget. Då tar jag fram...

Nu har det gått en vecka sedan vi lämande tillbaka lill-Pishi, och Watson har slutat gå runt och jama på nätterna. Han har blivit lite mer tillbakadragen eftersom hon inte är här och får fart på honom, men inte så mycket som jag hade trott. Han komme...

Idag är det dags för vår lilla hoppetossa att åka tillbaka till Kattstallet så att hon lättare kan bli såld och få komma till ett permanent hem. Förhoppningsvis så kommer hon våga visa sin bästa sida, och visa hur söt och sprallig hon är.   Det ä...

Hurra, jag såg just att Esmeralda är bokad!! Hon bodde hos oss i ca 6 månader förra året och är en riktig liten mysflicka. Hoppas hon får ett bra hem som förstår att hon har lite bagage, men att det finns en mysig liten bustjej under den rädda fasade...