Alla inlägg under oktober 2011

Av Anna - 22 oktober 2011 12:33

Nu har det gått en vecka sedan vi lämande tillbaka lill-Pishi, och Watson har slutat gå runt och jama på nätterna. Han har blivit lite mer tillbakadragen eftersom hon inte är här och får fart på honom, men inte så mycket som jag hade trott. Han kommer in i köket på morgonen innan jag satt mig ned, och han är väldigt sugen på att jag ska leka med honom då. Det är inte riktigt lika bra fart på honom som på Pishi, men han har börjat få kläm på det nu när hon inte är ivägen och tar hans matbitar hela tiden.

Det är fortfarande väldigt läskigt när vi går runt i lägenheten, men han visar när han vill ut på balkongen och sitter där en stund varje kväll om det inte regnar eller är för kallt. Ibland kommer han fram och lägger sig mitt på golvet och visar upp sin lurviga mage, men bara tills vi tittar på honom, då blir det läskigt igen och han retirerar till sina gömmor. Men jag har ändå en känsla av att han snart kommer slappna av för han verkar ganska nyfiken ibland och kommer fram så långt att han ligger under kontorsstolen och kikar på oss när vi går runt. 


Snart så kan han kanske sträcka sig till att våga sitta kvar i fönstret när vi kommer in i vardagsrummet.. =)


Lite glada nyheter från Kattstallet!!

Jag har fått rapporter om att Esmerada har kommit till rätta i sitt nya hem och vågar visa sig från sin mysiga sida! Hon trivdes inte alls på stallet men bara hon fick lite lugn och ro så vågade hon slappna av igen. Hon var ju en väldans mysig liten missa när hon var här. Jag minns så väl att jag nästan snubblade över henne på morgonen, för hon var så glad att det skulle bli gosstund.. =)

Jag hoppas hon fortsätter så, för hon är en riktig liten mys-madame..


Jag återkommer om Watsons öden och äventyr här hemma =)


/Anna

Av Anna - 15 oktober 2011 08:16

Idag är det dags för vår lilla hoppetossa att åka tillbaka till Kattstallet så att hon lättare kan bli såld och få komma till ett permanent hem. Förhoppningsvis så kommer hon våga visa sin bästa sida, och visa hur söt och sprallig hon är.


Det är med blandade känslor vi lämnar tillbaka henne, för hon har under ett års tid givit oss så mycket glädje och många många skratt. Vi har ju haft en del katter under åren, de flesta ganska skygga och försiktiga, men Pishi sticker ut ur mängden som en av de piggaste och gladaste. Hennes livsgläje är något som smittar av sig, det går inte att titta på hennen utan att le.


Vi har skrivit ihop en liten information som ska sitta på hennes bur på stallet. Tyvärr så kan man inte få plats med hur mycket som hellst på en A4:a. Det blir för rörigt om vi ska förklara hur söt hon är när hennes lilla huvud kommer upp över kanten till soffbordet med nosen vibrerandes och ögonen pigga och nyfikna för att hon har kännt doften av något gott. Hur hon sätter sig i hörnen på lägenheten eller i utrymmet under akvariet när hon är i startgroparna för att börja busa. Hur hon alltid vill vara med och kolla när det är dags för vattenbyte i akvarierna och springer längsmed slangen för att jaga luftbubblorna. Att hon kommer hoppandes som en liten gasell när hon fått tag på ett löv eller en insekt från balkongen och sedan ger oss en fullständig redogörelse för hur HON - den stora jägaren lyckades fånga bytet alldeles på egen hand. Hur hon spinner av glädje när jag går upp på morgonen för att det äntligen händer något spännande, och i sin glädjeyra kastar sig ned på mattan och drar sig på sidan längsmed den med hjälp av klorna, fortafande spinnandes. 

Det är också svårt att i kortfattade ord förklara hur innerligt glad hon blir när Watson vill vara med och leka. Det är inte ovanligt att hon flyger en meter upp i luften och kastar sig iväg ett varv runt rummet, för att sedan störtdyka in i honom, gärna under hans haka, så han måste putsa henne lite i flykten.

Att hon alltid vickar lite på huvudet åt höger när hon ska komma fram och nosa på handen, men sedan ryggar tillbaka med en förnärmad blick om det inte fanns någon godsak i handen.


Ja, ni förstår att jag skulle kunna hålla på hur länge som hellst. Men vår förhoppning är att det kommer komma någon som ser det vi ser, som inte blir avskräckt för att hon på stallet inte vågar visa upp sina underbara och roliga sidor. Hittills har alla de katter vi haft hand om fått ett permanent hem. Vissa har det tagit lite längre tid för, och vissa har blivit sålda redan här i jourhemmet. Så jag är inte ett dugg orolig att hon inte kommer få ett hem så småningom. Hon är ju så fantastiskt söt och Kattstallet brukar vara bra på att förklara situationen, så snart kommer vi nog få se att hon hamnar på "Bokad"-listan..


Lycka till i livet älskade lilla Pishi-poppan!!


/Anna

Skapa flashcards