Hej alla kära!

Efter en tids tystnad är det dags att säga farväl och adjö för denna gång. Vi tog beslutet redan i somras att Watson och Pishi skulle bli våra sista jourkatter. Vi har hållt på med det här i över fyra år nu och det är dags att ta en paus. 

Pishi blev, som ni kanske har läst om här på bloggen, köpt strax innan jul, vilket vi är helt överlyckliga för!!

Watson har under sin tid här hemma gjort stora framsteg, framför allt sedan Pishi försvann. Han har börjat leka riktigt mycket, är inte lika panikslagen när vi kommer nära, och är bra på att kommunicera vad han vill. Vacker som en dag är han också när han kommer spatserande med svansen i vädret och öronen nyfiket frammåtvända. Så vad skulle vi göra av Watson?? En sak är klar - han trivs inte på kattstallet. Den miljön är för stressande och han ligger bara på en hylla och håller låg profil när han är där. Han behöver en lugn miljö med personer som är villiga att låta honom vara den han är tills han väljer att komma ut ur sitt skal.

Så plötsligt hände det. I början av januari får jag det samtal som jag önskat så länge. En person som är intresserad av Watson och gärna tar över som jourhem efter oss. Jag kunde nästan inte tro att det var sant. I hemmet finns redan två sociala katter som kan visa Watson hur det går till. Han kommer ha möjlighet att gå ut på en inhägnad uteplats, massvis av spännande gömställen att upptäcka och ett jourhem som är villiga att låta honom ta tid på sig.

Så sagt och gjort. Igår åkte lillskrutten Watson-san hem till sitt nya jourhem och mottogs av två (ganska nyfikna men aningen avvaktande) små kattkompisar. Han var så klart inte särskilt nöjd med det hela, men i längden tror jag att han kommer trivas där, bara han vågar slappna av och lär sig deras rutiner.. 

Så, tack och adjö, det har varit roligt att kunna dela med sig av våra erfarenheter och tankar kring våra katter. Det har varit en givande tid, fylld med erfarenhet och glädje. Framför allt har jag lärt mig att det finns inget som heter ett hopplöst fall... Alla katter går att socialisera, på ett eller annat sätt. Det gäller bara att ge dem gott om tid och rätt förutsättningar så går det alltid. 

Jag vill även tacka för alla kommentarer ni har gett här på bloggen. Det har gjort det roligare och mer inspirerande att fortsätta! Ni har varit ett stort stöd =)

Så, på återseende och ha en bra vår, jag återkommer om det händer något spännande =)

/Anna