Inlägg publicerade under kategorin Kanebo

Av Anna - 23 juli 2010 17:49

Efter ett år och fyra månader är det dags att säga hej då till lilla Kanebo. Hon har gjort otroliga framsteg och förgyllt vår vardag med sin härliga personlighet. När hon kom hem till oss så sa Kattstallet att det här är en av de tuffaste fallen de haft på länge och hon behövde tålmodiga människor i sin närhet för att kunna krypa ur sitt skal. Hurvida vi har gjort tillräckligt, eller om vi kunde gjort mer låter jag bli att fundera på men det jag vet är att Kanebo har lärt sig uppskatta människors sällskap och jag tror att hon innerst inne inte vill vara rädd och nervös.


Jag är väldigt glad att vi har haft möjligheten att lära känna Kanebo, hon har mycket integritet och hennes väg till att bli social har varit spännande att följa och att vara en del av. Nu hoppas vi på det bästa och önskar innerligt att någon kan se den underbara lilla dam som vi har haft äran att lära känna. Hon kanske inte verkar så social på Kattstallet, men om hon får vara i en trygg hemmamiljö så är jag övertygad om att hon kommer visa sig från sin bästa sida väldigt kvickt.


Kanebo var inte helt glad på oss när vi stängde in henne i transportburen, men jag är ändå ganska nöjd med hur hon betedde sig när vi väl var på stallet. Jag är helt övertygad om att om hon bara får ta det lugnt och lära känna de andra kissarna och förstå rutinerna så kommer hon våga visa vilken modig och gosig katt hon kan vara.

Så länge ingen försöker närma sig frammifrån och klappa på huvudet så kommer hon så småningom våga ta emot mutor och bli klappad på rumpan. Hon är ju inte riktigt som andra katter nämligen =)


Så härmed säger vi Hej då till lilla taxkatten och önskar henne all lycka och hoppas att hon får ett hem som älskar henne för alla hennes små egenheter.


/Anna

  

Av Anna - 16 juli 2010 20:57

Idag när Martin var hemma så var katterna som vanligt ganska gosiga. Inget ovanligt med det egentligen. Numera får han klappa Esmeralda under magen och i stora drag öva "lyftgreppet", men inte lyfta. Det är fortfarande för läskigt. Kanebo blir gärna klappad på huvudet och jag får sitta länge bredvid henne på huk och klappa.

Men idag hade de tydligen också bestämt sig för att det gick bra att gosa med varandra. Esmeralda har nog velat det länge men Kanebo är inte så väldigt kelig på det sättet. Som tur var så är Martin snabb med kameran ibland så att det hela förevigades på film. Annars hade jag nog knappt trott honom!!!


Det ser ut som om de kokar ihop något bus, och det hela måste hållas hemligt för våra lyssnande öron...    


   Visk visk, mummel mummel..


   Bus..? Nej inte vi inte.. Skulle aldrig falla oss in.. Vad får dig att tro det


Stora framsteg är det i alla fall, trott eller ej, för Kanebo har egentligen aldrig tillåtit Esmeralda så nära på det viset om det inte är i samband med matning..


/Anna

Av Anna - 25 juni 2010 09:14

Kanebo börjar släppa på fler och fler spärrar! Jag har börjat få sitta på huk allt som oftast numera och klappa både när hon står och när hon ligger ned.


Hon är så gossugen när jag kommer hem från jobbet så då får det tydligen gå även om dumma jourmatte sitter ned. Jag bokstavligen snavar på henne när hon ska tassa runt framför benen på mig, och om jag inte klappar och ger henne upmärkssamhet så har det hänt att jag fått ett litet tjuvnyp på benet. Men det gör inget, för med tanke på hur hon var för ett år sedan så är det här bara positiva egenskaper... =)


Tyvärr syns det inte så bra men jag sitter ned alldeles bakom henne.      Såååå gosigt!!!


Men sedan blev fotografen mer intressant för han stod närmast matburkarna... =)

   Hon är så vacker i pälsen lilla damen


Glad midsommar på er alla som surfar in här! Hoppas solen skiner på er hela dagen!


/Anna

Av Anna - 14 juni 2010 18:55

I dagsläget så fungerar allt ganska bra här hemma. Framför allt så känns det bra att Kanebo har accepterat Esmeralda och slutat morra och fräsa. De ligger fortfarande inte och gosar, men de är helt ok med varandra i övrigt.


Framför allt så gillar de balkongen. Esmeralda står och väntar på att vi ska flytta oss därifrån när vi öppnat dörren. Hon har börjat hoppa upp på bordet också.


   Något spännande i trädet utanför uppenbarligen...


Kanebo däremot sitter fortfarande bara nere på golvet, men det känns ändå bra att de kan gå ut och att de gärna vistas där eftersom vi inte har så många kvadratmeter de kan springa runt på i övrigt.


   Kanebo gillar att solbada ser det ut som


Som sagt de ligger inte och gosar, men de umgås gärna.


   Skuggan funkar tydligen också ibland

/Anna

Av Anna - 11 maj 2010 22:48

Vi har övat på sistonne med att få kissarna att hoppa upp i soffan när vi sitter i den. Kanebo är fortfarande skeptisk, men Esmeralda har kommit ganska långt. Hon fick till och med för sig att promenera rakt över mitt knä en gång, och idag var hon framme och nosade på Martins dator.

Kanebo sitter nedanför och hoppas att det kanske ändå ska komma flygande en liten matbit till henne också. (vilket det gör för jag är lite väl blödig ibland)

Så lite framsteg gör vi då och då.



Esmeralda har en favoritleksak. Den bruna lilla råttan som en gång i tiden hade päls och öron. Vi har ett gäng hela fina leksaker som hon gärna får leka med, men det är alltid samma råtta som får sätta livet till när Esmeralda ska leka. =)


Så här kan det se ut, oftast hoppar hon högt rakt upp i luften också men det lyckades jag inte filma.


Så här ser det ut efteråt. I bilden syns den hela fina råtta som inte duger att leka med.. =)

   Hon ser nog något vi andra inte kan se..


Här om dagen hade vi köpt hem en annanas och busade lite med kissarna. Jag ställde ner toppen och ropade på dem så att de kom springande. Esmeralda stannade tvärt på tröskeln men Kanebo var modigare.


   Lite lagom förbryllad


   Hur ska jag göra nu hade du tänkt???


/Anna

Av Anna - 3 maj 2010 19:33

Ibland ger vi kissarna (läs Esmeralda) lite god blötmat för att variera lite i vardagen och det har fungerat bra eftersom Kanebo inte gillat blötmat över huvud taget. Nu har det tyvärr fallit sig så att hon helt plötsligt börjat äta upp.. 

En del av mig säger hurra, Den andra delen säger tyyypiskt.. Kanebo är tillräckligt kraftig och behöver inte mer mat. Esmeralds är så smal att benknotorna sticker ut känns det som, så hon behöver lägga på sig lite..

Men visst är det bra att Kanebo börjat äta andra saker också än bara torrfoder. Det måste vara sundare med en varierad kost känns det som.

   Så här gott är det med smarrig blötmat!

   Kanebo som annars bara äter torrfoder eller skinka... =) Framsteg!!!


Nu är det även konstaterat, de leker aktivt med varandra! För oss här hemma känns det underbart, för då är vi lite närmare någon typ av husfrid.


/Anna

Av Anna - 30 april 2010 17:13

Missarna har ju inte varit så där jätteglada i varandra, eller Esmeralda har gillat Kanebo men inte tvärt om..

Men jag tror ta mig tusan att de börjar leka lite smått med varandra.. Igårkväll när jag satt och kollade på TV så noterade jag att Esmeralda som vanligt jagade Kanebo runt i lägenheten, men så insåg jag plötsligt att de vände håll och Kanebo vart den som jagade.. Utan fräs, utan tassvift och utan panik i blicken. Det kanske är på väg att släppa =)


I morse så "stångade" de varandra också när de strök sig runt benen och tiggde frukost.. Det har hänt förut, men jag fick en känsla av att de gillade det rätt mycket


  


Jag hoppas det fortsätter så här, isånt fall kommer det bli lätt att socialisera Essie. Hon kommer få vara nära utan att Kanebo jagar bort henne. Känns bra helt enkelt!


/Anna

Av Anna - 25 april 2010 19:46


Idag kom Kanebos förra jourmatte på besök för att kolla hur det har gått sedan hon åkte därifrån och för att se om det skulle gå att klappa lite granna.
Esmeralda försvann som vanligt direkt, och Kanebo var lite skeptisk som vanligt. Men det kanske bara är inbillning, det har ju trots allt gått ett år, men vi kände båda att Kanebo reagerade annorlunda mot hur det brukar vara med besök.
Hon tassade runt och kollar omkring sig lite som om hon kände igen någonting sen länge tillbaka. 
På sistonne så har det ju gått ganska bra med besök som jag har skrivit om tidigare, så vi hade goda förhoppningar att förra jourmatte i alla fall skulle få se oss klappa och vi kunde visa upp hur duktig hon är. Men idag överträffade hon sig själv och alla våra förväntningar kunde gå och lägga sig.
Utrustad med en matskål med mutor och en hel nypa tålamod så gick det helt plötsligt jättebra att närma sig även om det inte var jag eller Martin. Så länge det skedde ståendes upp och utan allt för mycket rörelse. 
Kanebo började försiktigt med att äta mutorna ur handen, men helt plötsligt så strök hon sig mot benen och det gick att klappa på rumpan!!!! I flera omgångar!!!!!! Det krävdes forfarande mutor, men det gick. Det är första gången som någon som inte är jag eller Martin får klappa henne här hemma. Hon till och med satt och blinkade åt oss efteråt och var inte ett dugg skrajsen över huvud taget.
Jag satt bara och myste av stolthet. Rädslan har släppt sitt grepp och modigheten har tagit över. Ett tag vågade till och med Esmeralda visa sig och nosade jättemodigt på en främmande hand, men mer än så blev det inte, saker är fortfarande för läskiga. Med saker menar jag allt som låter och rör sig som inte är normalt, pluss även vissa helt normala saker ibland om det kniper... =)
Av dagen besök kan vi konstatera följande. Kanebo är modigare än hon någonsinn varit och det finns förhoppningar om att hon kan bli ännu bättre. Hon ser tjusningen med klappar och hon ser helt klart fördelar med att smöra lite för den som har matskålen =)

Idag kom Kanebos förra jourmatte på besök för att kolla hur det har gått sedan hon åkte därifrån och för att se om det skulle gå att klappa lite granna.
Esmeralda försvann som vanligt direkt, och Kanebo var lite skeptisk som vanligt. Men det kanske bara är inbillning, det har ju trots allt gått ett år, men vi kände båda att Kanebo reagerade annorlunda mot hur det brukar vara med besök.Hon tassade runt och kollar omkring sig lite som om hon kände igen någonting sen länge tillbaka. 
På sistonne så har det ju gått ganska bra med besök som jag har skrivit om tidigare, så vi hade goda förhoppningar att förra jourmatte i alla fall skulle få se oss klappa och vi kunde visa upp hur duktig hon är. Men idag överträffade hon sig själv och alla våra förväntningar kunde gå och lägga sig. Utrustad med en matskål med mutor och en hel nypa tålamod så gick det helt plötsligt jättebra att närma sig även om det inte var jag eller Martin. Så länge det skedde ståendes upp och utan allt för mycket rörelse. 
Kanebo började försiktigt med att äta mutorna ur handen, men helt plötsligt så strök hon sig mot benen och det gick att klappa på rumpan!!!! I flera omgångar!!!!!! Det krävdes forfarande mutor, men det gick. Det är första gången som någon som inte är jag eller Martin får klappa henne här hemma. Hon till och med satt och blinkade åt oss efteråt och var inte ett dugg skrajsen över huvud taget. Jag satt bara och myste av stolthet. Rädslan har släppt sitt grepp och modigheten har tagit över. Tyvärr glömde jag bort att ta bilder, men ni får tro på mitt ord.


Ett tag vågade till och med Esmeralda visa sig och nosade jättemodigt på en främmande hand, men mer än så blev det inte, saker är fortfarande för läskiga. Med saker menar jag allt som låter och rör sig som inte är normalt, pluss även vissa helt normala saker ibland om det kniper... =)


Av dagen besök kan vi konstatera följande. Kanebo är modigare än hon någonsinn varit och det finns förhoppningar om att hon kan bli ännu bättre. Hon ser tjusningen med klappar och hon ser helt klart fördelar med att smöra lite för den som har matskålen =)


Helt klart ett lyckat besök!

/Anna


Skapa flashcards