Så här såg det ut när kattungarna busade i köket dagen innan vi lämnade tillbaka dem till stallet. 

Kattungarna verkar ha det bra på stallet för jag såg idag på hemsidan att en av dem är bokad!

/Anna

Idag har vi minskat mängden katter här hemma från fyra till två, så saker har helt klart lugnat ned sig. Vi tog med Hipphopp-gänget till kattstallet där de blev placerade tillsammans med Cleo och Stanley, två snälla damer, som inte helt verkade förstå vitsen med att få inneboende. Men så kom Herman förbi och alla tre kattungarna blev helt till sig. De stod vid gallret och jamade efter honom som en lite skara groupies. De verkade hur som hellst ha det bra, så vi lämnade dem där och tog med oss Esmeralda hem.

Så här såg det ut igårkväll när det var dags för kvällsmatning =)

Jag ska lägga upp en filmsnutt när jag får det att fungera.

Och så här såg det ut efteråt. De är tre små glupska rackare och sen blir de toktrötta =)

Nu är det dags att säga hej då till gullungarna och...

...hälsa Esmeralda välkommen hit!

När Esmeralda väl kommit till rätta och vågat sig ur buren tog det inte lång tid förrän hon retirerade till garderoben i hallen.

Hon är inte den första av våra jourhemskatter som legat där. Jag tror att de gillar tryggheten plus att de kan se alla rörelser i lägenheten därifrån.

Så här såg det ut i alla fall!

Sedan fick hon för sig att klättra lite och då blev det såhär..   

Hennes öron syns bakom galjarna strax till höger om mitten. 

Kanebo reagerade ganska bra på det nya sällskapet om man jämför med hur kattungarna togs emot.

Så här såg det ut till att börja med

Det blev en del morr och fräs men sedan slappnade hon av och intog sin standardplats på mattan.

Senare på kvällen gjorde vi några försök att närma oss Esmeralda, men det möttes av en del tassvift och fräs. Men räkorna vi ställt fram slukades hastigt när vi lämnat henne ifred. Hon verkar inte vara blyg med maten   

Alldeles nyss kom hon dock ut och tog en liten promenad och vågade faktiskt komma riktigt nära så länge vi satt still.

Det är allt för ikväll

/Anna

I sex veckor nu har vi haft tre små rackarungar boende hos oss. De hade hittats i en kartong ute i kylan i februari och Kattstallet undrade om vi hade möjligheten att husera dem tills de blivit lite större och vanare vid människor. När de kom till oss så var de 9-10 veckor gamla och uppskattade inte alls vårat sällskap. Fräs och spott och tassvift hörde till det normala, men även lite spinnande när vi trängde oss på och klappade försiktigt.

Nu är de betydligt vanare vid människor och äter glatt ur händerna om det finns något smaskens. Det mesta går ner, eller är i alla fall värt att nosa på. Fast minen när de fick lukta på inlagd sill var obetalbar!!   

De klättrar gärna upp längs benen, en vana som vi försöker få dem att sluta med, för klorna är så vassa nu att rivsåren på låren inte längre är charmiga (om de någonsin var det).. Men det är i alla fall positivt att de vågar vara nära. Så nära att vi får se upp var vi sätter fötterna när det är dags för matlagning, för annars finns risken att en tass eller svans kommer i kläm.

På kvällen när vi ger dem blötmat sittandes på golvet, så går det att klappa alla tre, och ibland även lyfta dem tillrätta så att alla får plats. I övrigt har de inte förstått meningen med klappar, men när de ser Kanebo spinna och bli klappad på så kommer de spinnandes fram och vill vara med om härligheten.

Hipp: Grå-tigrerad hane. Störst av syskonen och den som gärna försvarar sin mat om han var först framme, men även den som är lättast att lyfta och handskas med

Hopp: Svart hona med vita tassar och en (större) vit fläck på svanstippen samt en smal vit bläs mitt i ansiktet. Hopp är lite mer eftertänksam än sina bröder och sitter gärna och kollar in läget innan hon kastar sig huvudstupa in i leken.     

Häpp: Svart hane med vita tassar, (mindre) vit fläck på svanstippen och en svart prick i den vita bläsen på nosen. Häpp är alltid först framme och ska undersöka och försvarar gärna lådan när det är dags för mockning.

Hopp och Häpp är väldigt svåra att se skillnad på om man inte ser ansiktet eller svanstippen. Allt är i övrigt praktiskt taget likadant.

De har alla blivit större sedan sessa bilder togs, men de är fortfarande underbart söta..     

Nu i veckan är det planerat att bebisarna ska tillbaka till Kattstallet för att lättare få ett permanent hem där de kan växa upp till trygga och modiga katter.

Vi hoppas såklart att de inte behöver vara allt för länge på stallet, för det är i hemmamiljö som de utvecklas bäst.

   Hipp och Hopp

Hej då och hoppas vi ses på kattstallet

/Hipp Hopp och Häpp