Vårjackan är framtagen, lågskorna avborstade och varma vindar möter mig när jag går ut.. Det innebär även att håriga dammråttor möter mig när jag kommer hem. Båda katterna har börjat fälla vinterpälsen och oj, vad det är hår överallt. Alla andra katter vi haft hand om hittills har varit länghåriga så vi borde vara vana vid mycket hår, men ändå så kommer det lite som en överraskning varje vår.

För att råda bot på lite av hårandet så har vi tagit fram borsten som vi köpte till Mazarin och börjat borsta damerna lite på kvällen. Kanebo gillar det väldigt mycket, hon till och med knuffar undan Esmeralda så att hon ska få mest borst-tid. Esmeralda vet inte riktigt hur hon ska bete sig, men hon gillar det, bara hon inte ser borsten.

   Esmeralda börjar få kläm på det hela

   Kanebo gillar det starkt

Bevismaterial 1 och 2:

/Anna

Esmeralda har sedan hon kom hit sett ut att ha väääääldigt länga klor. Mer dödliga vapen än klor faktiskt.. Hon har fastnat i mattan och soffan om hon "bakat" med tassarna och det har sett väldigt obekvämt ut. Kanebo har vi lyckats klippa en gång och hon gillade det inte, men det gick, så vi bestämde att idag blev stora kloklippardagen..

Vissa skulle väl hävda att det är bättre att vänta tills de är tamare så att de inte förknippar omfamning med läskiga stunder, men vi lyckades med Mazarin och Smulan utan att de blev rädda. 

Så sagt och gjort, vi fångade in dem en och en och klippte alla 18 klorna. Kanebo återhämtade sig innom tio minuter efteråt, men Essie är fortfarande lite skakis och retirerade till sina gömmor. Men jag tror nog att hon i alla fall kommer tycka att det är bekvämare nu än tidigare.

Eftersom våren har kommit till stan så passade vi på att ha balkongdörren öppen ett tag på eftermiddagen. Det är underbart att höra fågelsång och få frisk luft, men även roligt för katterna att kunna gå ut lite. För alla som undrar så har vi en väl inhängnad balkong så den är rymning/fall-säker. Annars hade vi inte kunnat njuta av en balkong om vi hela tiden var oroliga för att katterna skulle försvinna. Kanebo vet precis hur det fungerar, hon har till och med lärt sig att säga till när hon vill ut. Då sätter hon sig vid dörren och stirrar på oss tills vi öppnar. Idag var inget undantag, hon traskade ut och kollade runt lite. Esmeralda däremot smög försiktigt ut och vände sig hela tiden om för att se att ryggen var fri. Kanebo satt och spanade in det hela från första parkett. Några varv runt balkongen blev det innan Esmeralda bestämde sig för att det var nog lite läskigt i nuläget. När det blir lite varmare kommer det nog vara väldigt roligt att vara där ute.

   Esmeralda vågar sig ut

Väl övervakad av Kanebo..

/Anna

Jag satt och kollade på gamla bilder och fick för mig att presentera de katter vi har tagit hand om genom åren. Vi har hållit på med det här sedan hösten 2007 och har hunnit ta hand om sex olika katter inklusive Kanebo och Esmeralda. Om jag räknar kattungarna blir det nio, men det känns fel att ta med dem i räkningen eftersom de var här så kort tid och det inte behövdes särskilt mycket arbete och tålamod med dem. (Eller tålamod behövdes det massor av men inte på samma sätt som med en vuxen katt som behöver socialiseras)

Först ut var Isolde. Hon var bara drygt ett år när hon kom till oss men hade redan fått en kull kattungar. Hon var blyg och försiktig och på Kattstallet trivdes hon inte sådär jättebra.

Vi hade henne bara i ca en månad för hon hade turen att få komma till ett permanent hem direkt från oss. Det är inte jättevanligt att potentiella köpare kommer hem till jourhem, men Isolde hade tur.

Det senaste vi hörde från Isolde var att hon hade det väldigt bra och trivdes med sin kattkompis som fanns i hemmet sedan tidigare.

   Isolde

När vi fick veta att Isolde skulle flytta så tog vi hem en till katt, Mazarin, för att få en smidig övergång hade vi tänkt. Det visade sig att Isolde och Mazarin kände varandra redan på kattstallet och hade gillat att ligga och mysa tillsammans i buren. Det bådade gott och medan Isolde fortfarande var kvar hemma hos oss så kunde vi nästan klappa Mazarin utan att han blev alltför skraj. Tyvärr höll det inte i sig när Isolde flyttade utan Mazarin bosatte sig i garderoben i hallen. Det tog ungefär tre månader innan han besämde sig för att lita på oss. Han var bara ett halvår gammal när han kom till oss men redan då hade rädslan för tvåbeningar satt sig ganska djupt.

Men när han väl släppte på rädslan så blev han den absolut mysigaste kissen man kan tänka sig. Så fort vi gick mot soffan så kom han springande och skulle ligga i knät eller bli borstad och han spann som en symaskin. =)

   Mazarin

Strax efter det att Mazarin blivit social så tog vi hem Jessie. En stor hankatt som kom ifrån ett asfaltshål i Älvsjö industriområde. (Samma plats som Kanebo kommer ifrån så de kände nog varandra)

Jessie och Mazarin kom bra överens men tyvärr så gick det inte att lura Jessie till att komma nära genom att klappa på Mazarin. Han var otroligt rädd för händer (vilket Kanebo också var i början) och det tog ett bra tag innan han vågade äta ur handen. Men oj vad matglad han var! Tack vare det så kunde vi börja stryka honom över ryggen medan han åt, men aldrig annars. 

När vi haft Mazarin i åtta månader bestämde vi oss för att lämna tillbaka honom till stallet så att han skulle bli såld snabbare. Jessie blev inte helt nöjd med att bli av med sin kompis, men han drog sig inte tillbaka i alla fall.

   Jessie

Ganska snart efter att vi lämnat tillbaka Mazarin ringde Kattstallet och frågade om vi kunde ta en katt till eftersom det hade blivit lite kaotiskt på stallet. 

Vi fick hem Smulan.

Hon var inte ett dugg osocial. Hon var tvärtom väldigt väldigt social. Ända tills hon smällde ifrån och blev jättearg. Jessie fick börja passa sig, för Smulan var en riktig retsticka. Men väldigt väldigt söt. Kattstallet ville ha hjälp med att få henne mindre aggresiv, så vi fick helt enkelt lära oss hur man uppfostrar katter. Hittills hade det mest varit lock och mutor och kel, men nu var det fy och nej och aj. Hon lärde sig riktigt fort och det tog inte lång tid innan hon sov med oss i sängen och var riktigt charmig. Jessie däremot var inte helt nöjd, men vi jobbade på med honom och en dag fick vi respons i form av att han reste upp ryggen och rumpan när jag strök honom över ryggen. Han verkade gilla beröringen. "Tyvärr" hann vi aldrig komma längre med Jessie trots att han varit hos oss i ett år, för en dag när vi var på kattstallet så träffade vi på en person som var intresserad av att kolla på honom. Det slutade med att han blev köpt och ibland får vi rapporter om hur bra han har det där. =)

Smulan lämnade vi tillbaka strax innan Jessie skulle flytta och hon blev såld efter ca ett halvår. Kattstallet berättade att hon har det bra hos sin nya ägare, en person som gillade hennes speciella personlighet.

   Smulan

Efter påsk förra året hämtade vi Kanebo och om det kan ni läsa i tidigare inlägg.

(Den som är observant kan notera att alla katter vi har haft har varit svarta, svartvita eller gråa..  =) Isolde och Mazarin var nästintill identiska, bara att Mazarin var större)

Glad påsk till alla som orkade läsa så här långt ner i inlägget

/Anna

Igår var det födelsedagskalas här hemma och vi hade gäster över på middag och tårta. Från början var det hela lite läskigt för båda kissarna och Esmeralda sprang och gömde sig ganska fort. Hon kom inte ens när vi hällde upp mat i skålen. Men Kanebo däremot, hon dök upp i dörröppningen till köket så fort vi ropade och hon tillät oss till och med klappa medan gästerna såg på. Hon kom in i köket och åt upp sin mat medan vi åt och under hela tiden vi bakade tårtan så satt hon antingen på tröskeln eller strax innanför och kollade på oss eller gästerna.

Det är så kul att kunna visa upp hur duktig hon har blivit och hur mycket hon gillar klappar och mänskligt sällskap. Hon verkade vilja vara med, vilket inte hade hänt för ett halvår sedan. Det var inte ens läskigt när vi började gå runt i lägenheten. Hon var riktigt nära ett par främmande ben utan att få panik. Jag är så stolt!!!

Esmeralda höll sig undan större delen av kvällen men hon kom fram och visade sig en sväng innan hon smög ut i köket för att äta. Även om hon har vant sig vid oss så är det visst en bit kvar tills hon slappnar av i andra människors sällskap.

Jag har dock en känsla av att Esmeralda har bidragit till Kanebos framsteg, för nu har Kanebo fått lov att arbeta lite för uppmärksamheten och det har gjort att hon passar på extra mycket när Esmeralda håller sig undan. Det är i och för sig svårt att veta, men det vore kul om så var fallet.

Hur det än är så är jag tokigt stolt över lilla knasfröken och det ska bli kul att se om det funkar lika bra nästa gång.

/Anna

Här kommer en liten film på när Esmeralda blir klappad. Hon har helt klart fattat hur saker går till här hemma och har accepterat oss. När det är dags för mat så stryker hon sig runt benen och går att klappa ganska bra. Men även när det inte är matdags utan till exempel när Kanebo vill gosa så kommer Esmeralda springande och vill vara med. Kanebo har börjat att backa undan när Esmeralda kommer farande för hon verkar inte riktigt förstå tjusningen med att gosa med en annan katt. Men de senaste dagarna har hon fräst allt mindre och ibland står hon kvar om Esmeralda kommer svansandes fram. Esmeralda vill gärna "stångas" som katter gärna gör och då blir det mest en krock och inte så mycket gos, och så är fräsandet igång igen.

Kanebo kommer nog acceptera Esmeralda så smångingom, men just nu verkar det mest som om hon vill vara ifred. Det är en balansgång mellan att klappa på Kanebo för att hon vill mysa och behöver uppmärkssamheten och att klappa Esmeralda för att hon behöver socialiseras.

Ibland försvarar dock Kanebo "sitt gos" och då linkar Esmerlada iväg med svansen mellan benen. 

Ni får ursäkta kvalitéten på filmen, jag klappade med ena handen och filmade med andra. Om ni känner av sjösjuka så får ni pausa ett tag och kolla bort..   

Kanebo får lite klapp i början men sen retirerar hon till sin favoritplats under bordet.

Lite goda nyheter från Kattstallet. Hipp, den lilla gråa kattungnen som bodde här hos oss för två veckor sedan, har fått flytta till ett permanent hem stod det på hemsidan. Sånt gör att jag blir alldeles varm innombords. Hoppas att Hopp och Häpp snart får permanenta hem också.

När jag har tråkigt ibland brukar jag kolla på roliga katt/djur-bilder på internet. Jag vet att det är lite löjligt, men jag får mig ett gott skratt ibland i alla fall.

Här är två exempel:

//Anna

FRAMSTEG!!!!!

Vi har övat och lirkat och testat och försökt, men för ca två veckor sedan så började det släppa... Vi kan klappa på huvudet!!!!

Fröken morrochfräs har alltid varit väldigt restriktiv med var i lägenheten och var på kroppen vi får klappa. Nu har hon äntligen helhjärtat släppt huvudspärren.

Vi filmade lite för att visa alla hur duktig hon är. Tyvärr är nog inte ljudet så bra, om det varit bättre hade ni hört hennes spinn.

Idag är det en vecka sen vi hemtade hem Esmeralda. Hon har vant sig vid oss och Kanebo väldigt fort och krupit ur sitt skal i en rasande takt. Hon kommer fram och väntar tålmodigt vid matskålen på kvällen och på morgonen kommer hon ända in i badrummet och svansar runt för att säga god morgon och påpeka att matskålen nog behöver fyllas på. Igår var första gången hon strök sig mot våra ben, fram tills dess var det bara spinnande på avstånd. Idag har Martin fått klappa litegranna trots att hon såg handen. Än så länge är det bara när det vankas mat eller medan hon äter, men det blir nog mer snart. Esmeralda är väldigt lekfull och när Kanebo springer iväg för att få vara ifred kommer Esmeralda sättande efter som ett skott.

   De har lite olika stil när de väntar          

Kanebo har blivit hoppigare och spralligare sedan Esmeralda kom hit, hon är även mer nervös för plötsliga ljud, men de två har i alla fall kunnat nosa på varandra och äter mat samtidigt i samma rum! Men för det mesta fräser Kanebo vilt om Esmeralda närmar sig och hon känner sig trängd. Står hon vid våra ben så går det däremot bra, då har tillochmed Esmeralda fått stryka sig mot Kanebo utan fräs.

Se! Det går ju riktigt bra...

Såsmåningom kommer det film på Esmeralda också, men tillsvidare får ni nöja er med bilder.

/Anna

Eftersom jag var borta större delen av helgen så är det Martin som har umgåtts mest med katterna. När jag är hemma blir Esmeralda lite blyg och går och gömmer sig, Men idag när jag var på jobbet så kunde Martin ta några bilder som visar att de två damerna inte är helt främmande för att umgås så småningom. Det kommer nog en dag när de leker och hittar på hyss tillsammans som två små rackarungar.

Esmeralda har en förmåga att lägga sig på de mest omöjliga platser som för vilken annan katt som hellst skulle verka obekväma och trånga. Så här såg det ut när hon låg bakom/på soffan idag.

Rumpan är uppe på hårda ryggstödret och huvudet nere på mjuka armstödet. =)

Jag har virkat lite leksaker till kissarna och fyllt dem med bomull doppad i kattmynta. I alla fall Kanebo har fattat tycke för dem och ligger och gnuggar sig mot dem och är alldeles uppjagad. 

Så här ser de ut:   

Efter att ha tagit hand om Kanebo ensam i ett år snart så är vi inte riktigt vana vid att ha en katt som hoppar upp på saker. Kanebo skulle aldrig få för sig att ens snegla åt köksbänkarna även om där låg de läckraste läckerbitarna.

Nu har vi fått tänka om, för Esmeralda är en riktig utforskare och hon kan bli ungefär hur lång som helst om hon sträcker sig. Igår när vi satt och kollade på tv och resterna efter middagen fortfarande stod på soffbordet så kom det helt plötsligt en katt promenerande helt oberörd och började utforska tallrikarna. Så man kan säga att henes rädsla för människor har i alla fall halverats. Hon hoppade inte iväg förrän jag nästan hade handen på hennes rygg.

Hon kommer nog bli en modig liten dam alldeles strax, och då blir det till att inte lämna maten framme.

/Anna

Så här såg det ut när kattungarna busade i köket dagen innan vi lämnade tillbaka dem till stallet. 

Kattungarna verkar ha det bra på stallet för jag såg idag på hemsidan att en av dem är bokad!

/Anna