Senaste inläggen

Av Anna - 6 november 2010 11:52

Nu har Pishi och Watson varit hos oss i en vecka. Det gick ganska fort för Pishi att släppa på rädslan. Hon gillar inte när vi rör oss runt i lägenheten, men så fort vi sitter ned eller står och lagar mat så kommer hon fram och kollar in läget eller hittar någonting att leka med. Allt går att leka med. Även gamla olivkärnor som ligger kvar på en odiskad tallrik sen kvällen innan. (olivkärnor är väldigt obekväma att trampa på kan jag lova, jag har testat)


Watson ligger mest och gömmer sig. Han har en favoritplats i en hylla som han bara låter Pishi besöka. När vi kommer och försöker umgås så blir han lite nervös och trycker sig så långt in han bara kan. Men vi har fått klappa utan morr och fräs så det är bara en tidsfråga innan han kommer ut och börjar kolla in läget.


Vi hör honom däremot på nätterna ibland. Det varierar lite, men oftast så drar han igång en operett lagom tills klockan blivit halv tre på natten. Från början trodde jag att han gjort sig illa eller satt fast någon stanns, så jag rusade upp för att kolla efter. Men det visar sig alltid att han mest bara traskar runt och jamar. Vi har gjort i ordning så att han ska kunna hoppa upp på hatthyllan om han vill ligga högt, men hittills har vi inte sett att han använder den.


Idag har Pishi fått testa på att gå ut på balkongen. Det var lite vad man i datatermer skulle kallat "input overload". Hon var så tokigt nyfiken/nervös/spänd/förtjust/frusen/uppjagad/exalterad så hon inte riktigt visste var hon skulle ta vägen. Men hon hittade raskt upp på bordet där ute och satte sig och kollade på skatorna. Det kommer nog bli en favorit framöver. Synd att det är så kallt ute bara.


Igårkväll så hjälpte duktiga Pishi mig att sticka. Eller, hjälpte - stjälpte, beror på hur man ser det. Men hon var väldigt söt i all fall när hon trodde hon hade fått tag på garnet och satte av, bara för att efter en meter tvärnita för att jag höll i andra änden av nystanet. Jag lyckades få lite bilder. Hon är en sötnos!!


     

Nu springer hon runt i lägenheten och undersöker varenda liten sak som ligger på golvet. Kanske letar hon efter den lilla röda laserplutten som var så rolig igår. Den får nog komma fram till kvällen igen =)


/Anna

Av Anna - 1 november 2010 20:21

Om någon skulle komma hem till oss på besök skulle den inte tro på oss när vi sa att vi har två katter, varav den ena är ganska stor.

För att personen skulle tro oss skulle vi få göra som när man spårar vilda djur i naturen, man skulle leta efter spår. Och spår finns det många av.


Det mest uppenbara är så klart kattlådan med "spillningen". Ett tydligt tecken på att det finns djur i närheten.

Vidare skulle man se att maten ha blivit nafsad på i köket, dock kan man konstatera att det inte rör sig om några hungriga bergslejon direkt.

Efter det skulle man kanske bege sig till vardagsrummet och se högen av kattleksaker som fortfarande ligger orörd på golvet.


Sen kommer de absolut tydligaste tecknen av dem alla.. de snedvridna lamporna på väggen, tavlan som lyckligtvis nog inte ramlade ner, blomkrukan i krash på golvet...


   


Vi hade fått höra att Watson gillade att ligga högt, men att han skulle försöka ta sig upp på hyllan 1,60 m över soffan - via lampan och tavlan, och med klorna djupt in i tapeten - det visste vi inte.


Tja, såklart så såg de ju helt oskyldiga ut när vi konfronterade dem med bevisen, men vem vet, det kanske var ett bergslejon som kom in i lägenheten och orskade mer kaos än alla de nio tidigare katterna tillsammans har lyckats med.


 

Just nu ser de ju helt oskyldiga ut..


Fortsättning följer...


/Anna

Av Anna - 30 oktober 2010 19:36

Det var idag dags för Esmeralda att åka tillbaka till Kattstallet. Jag måste säga att det var lite svårt att lämna henne, efter den senaste veckans händelser. Speciellt eftersom hon har blivit riktigt kelig efter det att vi tog av henne tratten igårkväll. I morse kom hon till och med upp i sängen för att få lite klapp och kel! 


Så här såg det ut precis innan vi stoppade in henne i transportburen...


  

   Ganska svårt att lämna ifrån sig en sådan liten sötnos...


Efter att vi varit på Kattstallet han vi precis städa ett varv i lägenheten innan Watson och Pishi kom. De har bott i ett jourhem ett tag, men kunde inte stanna kvar där längre pga flytt, så vi blev tillfrågade om vi ville ta oss an dem.


Pishi är ca 1,5 år gammal och sköldpaddsfärgad. Hon kom till Kattstallet som kattunge och är ganska van vid människor. Just nu vet vi dock inte var hon håller hus, men vi misstänker att hon smet in under soffan när hon fick chansen. Hon kommer nog fram när hon blir hungrig, det brukar de göra =)


Watson är en långhårig grå kille som gått hemlös i Tegelvikshamnen innan han fick komma in i värmen. Han ligger just nu och utmed väggen bakom gardinen i vardagsrummet. Han ser dock inte alltför skrajsen ut, så vi tror nog att han kommer börja visa sig ganska snart.


Jan återkommer med bilder när jag har några bra..


/Anna

Av Anna - 28 oktober 2010 20:09

Glädjande nog så ser det ut att bli bättre och bättre. Ett tag där i tisdags så känndes allting hopplöst. Hon måste ha haft så ont. Ville inte kliva ur sängen, inte ens för att kissa, hon som annars är så noga med att göra rent efter sig på lådan och allt. Såret såg lite rött ut också, så jag kan gissa att det kliade och värkte om vart annat.


Men i onsdags så verkade hon piggare och helt klart mindre deppig. Tratten är fortfarande fiende nummer ett, men hon tog sig iväg till lådan, och gick ut till soffan en sväng för att vila där istället. Hon åt upp middagen när jag höll fram skålen, och senare på natten hörde jag henne dricka vatten för första gången sedan i måndags. Det är säkert så att hon druckit, men inte som vi har noterat. Det kändes i alla fall skönt.


Vi fortsätter tvätta henne med en fuktig handduk och det är såååå uppskattat. I morse gjorde hon en så lustig sak. Martin kliade lite ner mot magen när hon låg ner på mage och hon ställde sig upp som en ostbåge och ville bli kliad på bröstet. Hon ligger inte gärna på rygg och blir kliad, men så här fungerade det tydligen alldeles utmärkt. Då tog vi handduken och drog fram och tillbaka, som man gör med ett badlakan på ryggen annars, och då började hon baka med tassarna av njutning. Det hela såg väldigt lustigt ut. När jag kom hem från jobbet gjorde vi om hela proceduren och det verkar vara ok, så länge hon får bestämma när det ska sluta.


Snart är det dags för Esmeralda att åka tillbaka till kattstallet, vi ska få hem två andra små missar. Men tills på lördag så ska hon få vila upp sig och få massor med gos.


/Anna

Av Anna - 26 oktober 2010 18:50

Vi trodde hon skulle få slippa, och länge såg det ut som det skulle fungera, men så igårkväll så insåg vi att hon slickade och hade sig allt för mycket, så nu är hon återigen mini-parabolantennen Esmeralda..


Direkt när hon fått på sig den så blev det som om luften gick ur henne. Martin kunde lyfta upp henne i knät och jag kunde få kolla in såret litegranna. Det såg ganska ok ut, men vi kör på tratten ändå, för säkerhets skull. Detta resuterade dessvärre i en ganska jobbig natt för jourföräldrarna...


Jamande låg hon under byrån i sovrummet och var alldeles förskräckt tills jag vid halv tre insåg att hon sitter nog fast och gick och bökade fram henne. Då bestämde hon sig för att bosätta sig i sängen med oss, så jag spenderade resten av natten med att se till att Martin inte sparkade till henne då hon så klart låg på hans sida...


När jag kom hem från jobbet hade hon inte rört sig från sängen men hon var väldigt glad att se mig. Jag hade fått tipset att tvätta henne med en fuktig trasa, och då njöt hon i fulla drag. Nu återstår att få henne att äta och gå på lådan. Vi får se hur det går..


  Ganska missnöjd..=/


/Anna

Av Anna - 24 oktober 2010 11:40

Esmeralda återhämtar sig sakta men säkert. Första dygnet var riktigt jobbigt. Hon varken åt eller drack någonting och oroliga jourmatte var på väg att skicka tillbaka henne till sjukhuset för att få dropp eller något.. Men katter är tåliga djur och Esmeralda tog det hela med lugn. Sov mest eller låg och kollade vad vi gjorde från sin favoritplats i soffan. På fredagskvällen gick det an att äta tonfisk om det serverades i soffan så att minsta möjliga ansträngning behövdes. Det var ett bra sätt att få i henne vätska.


Martin har ju ända från början varit Esmeraldas favorit, så han spenderade hela fredagskvällen med att ligga bredvid henne i soffan och klappa och prata snällt. Hon verkade uppskatta det en hel del. Speciellt om han kliade innanför struten och i nacken där hon inte kom åt att klia själv.


På lördagen vaknade jag av att Esmeralda satt och kollade på mig... Utan struten på huvudet. All mat vi lagt upp var borta och kattlådan var använd. Så tydligen hade det hjälpt med lite tonfisk och mycket kärlek. Hon var inte helt pigg men kunde hoppa upp i fönsterkarmen och spana på skatorna utanför. Vi valde att inte tvinga på henne struten igen utan försöka hålla koll på om hon verkade slicka på såret under dagen. Hittills har det fungerat bra.


Igårkväll var det till och med ok att klappa på magen, något som aldrig har hänt tidigare. (Så klart var det Martin som fick den stora äran, inte jag - trots att det var jag som satt och skedmatade henne med tonfisk ...)


I morse var det mesta tillbaka till normalt igen. Jag fick mig en gosstund på morgonen innan jag la upp maten som hon stod och väntade på som vanligt. (Katter har tydligen ingen känsla för om det är helg eller inte) Nu har hon retirerat till golvet under bänken in sovrummet, där Martin sitter och arbetar. Men hon verkar i alla fall vara alert och pigg, för i ett tafatt försök av mig att komma nära och klappa så möttes jag av fräs och tassvift, precis som vanligt =) (Tydligen får man inte störa när fröken sover..)


/ Anna

Av Anna - 21 oktober 2010 17:21

Esmeralda är, liksom många katter på Kattstallet, en så kallad hittekatt. Många katter som hittas ute har någon gång varit "ägd" av någon (i den mån en katt kan kallas ägd, det brukar oftast uppfattas som om förhållandena är de omvända!)


En del av dessa katter har turen att bli återbördade till sin husse/matte. En del på grund av att deras ägare aktivt letar efter dem och har turen att någon har tagit hand om katten. En del på grund av att de en gång har fått en ID-märkning som gör att det går att spåra ägaren. 


Esmeralda var idag iväg till veterinären för att bli kastrerad och för att få sig ett id-nummer. Det här är inte en behaglig upplevelse för någon katt, allra minst en katt som är förskräckligt rädd för att bli infångad och stoppad i en transportbur. Men hon kom dit, hon till och med lät sig bli undersökt med kalla instrument på bröstkorgen utan att göra för stor sak av det. 


När sedan djursjukhuset ringde och meddelade att Esmeralda kunde bli hämtad, så fick jag mig en överraskning som vare sig var uppmuntrande eller behaglig. Esmeralda var redan kastrerad....


En gång i tiden så fanns det någon människa som brytt sig så mycket om henne att han/hon gjort sig besväret att åka till veterinären och låtit Esmeralda genomlida en ganska jobbig operation. Vad som sedan har hänt är det bara Esmeralda som vet. Blev hon utkastad? Rymde hon och gick vilse? Ingen vet. Sedan hon kom till Kattstallet är det ingen som har gjort anspråk på henne, och det har inte hittats någon ID-märkning.


Jag finner inte ord för att beskriva hur jag känner mig när jag tänker på att hon nu ytterligare en gång ska gå runt med ett sår på magen och strut på huvudet. Men denna gång blev hon i alla fall ID-märkt och förhoppningsvis kommer hon inte behöva vara ute i kylan en vinter till.


Så - kontentan av det hela är att även om ens katt är innekatt så ska den vara ID-märkt och finnas med i polisens register. Katter kan ta sig ut genom den minsta av springor i ett öppet fönster eller hoppa ner från balkongen fastän man bor fyra våningar upp..


Nu väntar en helg av lugn och ro för lilla Esmeralda, och förhoppningsvis kommer hon acceptera struten på huvudet. Just nu är hon så förvirrad och går in i saker och har omkull blommor både här och där. Men framför allt så kommer hon inte upp på sin favoritplats eftersom kanten på struten fastnar i filten och hon stoppas upp. (Hur lär man en katt backa??)


  

Tills vidare håller hon sig på golvet.


Jag återkommer om hennes framsteg/ Anna

Av Anna - 10 oktober 2010 09:10

Som jag skrev i förra inlägget är Essie en fena på att fånga vår uppmärkassamhet när det börjag bli dags för mat. Nu har det bokstavligt talat kommit till nya nivåer. 


I gårkväll när det var dags för middag så svansade hon runt benen på oss som vanligt. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag lyckades sparka till henne eller knuffa till benen på henne, för hon ställer sig bakom ryggen på oss och är helt tyst. Så hon får nästan skylla sig själv..


Det som hände sedan var inte lika vanligt. Vi skulle äta middag framför tv:n (detta är inte det ovanliga) och jag promenerade ut från köket balanserandes ett stycke tallrick, ett stycke glas, två bestick och en kattmatskål (inte heller detta är något revolutionerande). Inte helt enkelt, speciellt som jag var tvungen att parera en hungrig Esmeralda som övade på sina "vara-i-vägen"-kunskaper (absolut inte ovanligt). Väl framme vid soffbordet så hopade hon upp i soffan och började stryka sig mot Martins ben där han stod redo att slå sig ned (det är detta som är det ovanliga). Han fick glatt stå kvar och klappa lite medan Esmeralda utnyttjade tillfället för sitt egna höga nöjes skull... Hennes gosande har så att säga nått nya nivåer.. =)

Dock så serveras hennes mat på golvet om det är någon som sitter och förfasas över att  katten kanske skulle vara bortklemad...


Hon har aldrig tidigare betett sig så här. Att vara i soffan när vi står upp eller ska slå oss ned är bland det läskigaste som kan hända och ve den som försöker klappa om hon inte har fått vänja sig vid vår närvaro i några minuter. Men inte från och med i går kväll alltså. Senare på kvällen gjorde hon samma sak med mig när jag kom och skulle sätta mig. Hon låg även kvar i närheten länge utan att jag klappade, hon ville bara vara med.


Ibland kan jag bli lite trött på hennes beteende. Det är alltid hon som bestämmer när det ska klappas nämligen. Tillexempel när magen kurrar som mest på morgonen och Esmeralda redan har slukat sin frukost. Då lägger hon sig och snurrar runt framför fötterna för då ska det gosas. Och om jag kliver över henne, då har det hänt att jag fått mig en smäll på hälen, inte hårt men ändå bara för att visa vem det är som bestämmer. Tyvärr är det svårt att vara arg på någon som ser ut så här när man försöker skälla och uppfostra.


Som sagt, rullar runt framför fötterna så att morgontofflorna blir aldeles svarta.

     Det är svårt att vara arg på en sötesnurr...


/Anna

Skapa flashcards