Kl 04.55 i morse vaknade jag av att det var någon som trampade runt på mina ben. Det var Pishi som boade in sig i täcket längs mina ben och låg och putsade sig själv ett tag (vlket gjorde att jag hade svårt att somna om eftersom det hela tiden rörde på sig). Jag trodde att hon kommer nog hoppa iväg snart, det har aldrig hänt att hon legat kvar och myst.. Men så blev det inte. Jag slumrade till lite men vaknade igen av att hon fortsatte tvättningen. Vågade knappt röra på mig, hon kanske skulle bli rädd och hoppa iväg. Efter ett tag slutade hon och jag kikade upp för att se vad hon gjorde. Då låg hon och spanade på oss och var inte alls skraj. Efter ett tag hörde jag en liten suck och kände hur hon la ned huvudet på mitt knä och slumrade till hon oxå. Det kändes så fel när väckarklockan ringde 05.40 och jag var tvungen att störa henne. Vi hade det ju så mysigt.. Kan fortfarande känna trycket av hennes lilla huvud och tyngden mot mina ben av att hon låg på täcket =) Hon är så fantastiskt söt!!

/Anna

Efter att katterna har varit hemma hos oss ett tag så får de alltid smeknamn. Kanebo hette ganska ofta K´nebo (utan a:et, för då lät det lite som ordet knepig, vilket hon var rätt ofta..), och Jessie blev Jesslan. Ni förtår nog själva hur det blev med sötnosarna Hipp, Hopp och Häpp... 

I fallet med Watson så har det kanske dock gått lite överstyr... =)

Watson, Påttson, Pluttson, Skruttson, Knäppson, Watson-san, Lurvas, Lurvpelle, Lurvboll, Bubben, Gubbeliten mm mm.

Även Pishi har ett gäng, framför allt med anspelning på att hon är så busig.

Pishi, Pishi-popp, Poppan, Poppis, Busfrö, Knaskatt, Klas klätterkatt (Har uppkommit efter inhandlandet av klösträdet).. osv

Men vi försöker att kalla dem vid deras riktiga namn när vi ropar på dem och när Pishi blir klappad. Watson försöker jag prata med när han är på väg mot mig och vara tyst när han går, jag har en känsla av att det är i alla fall bättre än att göra tvärt om. Jag vill att han förknippar ljudet av rösten med att det är ok att närma sig, tex när han ska äta eller gå på lådan. 

Efter den här långhelgen som varit har han visat att det nog kommer att gå så småningom. Han har gått på lådan medan jag var i badrummet med öppen dörr (lådan står precis utanför), han har legat i soffan när vi gått runt och fixat med akvarierna. Och häromkvällen när vi kom hem ganska sent (han är alltid framme mer på natten) och Pishi hade lekt klart, så testade jag att prata med honom som jag gör med Pishi när jag vill att hon ska komma fram och gosa, och han såg nästan ut att vara på väg.. Han förstod inviten och funderade nog ett tag på att komma fram och nosa i alla fall, men så kom han på sig själv och satt kvar. 

Balkongen är fortfarande absoluta favoriten, där är de så mycket de får.

De trivs tillsammans i alla fall!

   Han är så vacker att titta på =)

Watson har inga problem att ligga på en hylla på klösträdet när vi är stilla i soffan i alla fall. Jag var lite rädd att han inte skulle våga eftersom det är en längre väg till hans safe place än han var van vid, men det har gått bra. 

Han är ganska avspänd =)

Pishi har gått med på att bli klappad i soffan en gång!! Watson låg i fönstret och de var på myshumör båda två, så jag kallade lite på henne och hon kom fram och gick mellan mig i soffan och Watson i fönstret och blev klappad och spann och hade sig.. =)

Men mest av allt vill hon leka..      

Box-kitten

/Anna