Det börjar släppa!!!   

Efter en julledighet med mycket görande av ingenting hemma i lägenheten så har Watson faktiskt börjat acceptera det faktum att vi också bor här och inte är super-duper-ultra-mega-läskiga. Det går fortfarande bäst om jag inte är hemma, men även då har han börjat släppa till lite fram på kvällskvisten. En av dagarna smög han sig fram för att äta som vanligt vid 23-snåret, men stannade upp och kollade på oss riktigt länge där vi satt i soffan. Vi satt som förstenade och vågade inte säga eller göra någonting nästan. Han satt där några minuter och gick sedan vidare till köket som om inget hade hänt.. På vägen tillbaka for han dock som en vessla in under skrivbordet för då sa jag de livsfarliga orden "hej Watson-san" (vi kallar dem för Pishi-pop och Watson-san, mest för att det låter kul, men även för att Watson ser ut lite som en japansk gammal herre)

Han har även tagit mod till sig och lekt med Pishi medan vi kollade på och för några dagar sedan kom han fram och la sig på mattan med tassarna i vädret mitt på ljusan dag och gosade med Pishi. Hans mage måste vara något av det mjukaste man kan hitta.. Pishi verkar tycka det, för hon vill så gärna vara nära, och trycker sig mot honom så han nästan faller omkull.

Det största framsteget hände igår, när Martin satt hemma och jobbade. Han skulle ta något från soffbordet medan Pishi låg i soffan och Watson låg bredvid på armstödet (Kanebos gamla favvoplats). Ingen av dem brydde sig nämnvärt om att Martin gick runt i rummet och kom emot dem. Det var först när han kollat ett tag på Watson och började prata som det blev för läskigt. Men ändå!!!!!!!!!!!!!!!!! Vilket framsteg   

Det är nog så att tid och tålamod är huvud-ingredienserna när det gäller Watson.

Pishi gör små framsteg hon också. Idag när jag satt i sängen och jobbade med datorn i knät så kom hon tassande över täcket och började undersöka mina fötter. Det slutade med att hon stod på mina ben och kollade över datorskärmen för att kika om jag gjorde något spännande.. Inget klapp, men närhet!

/Anna

 

Hasse

2 januari 2011 11:31

Vad kul att det börjar lossna lite för Watson-san :-)

 

Anna

2 januari 2011 11:41

Hej Hasse!
Ja det är jättekul. Han och Pishi leker med varandra så länge vi håller oss stilla i soffan. Han måste ha den absolut fluffigaste magen i katthistorien =)

http://kattdagis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla kära!   Efter en tids tystnad är det dags att säga farväl och adjö för denna gång. Vi tog beslutet redan i somras att Watson och Pishi skulle bli våra sista jourkatter. Vi har hållt på med det här i över fyra år nu och det är dags att ta...

Just nu går det ganska bra! Vi gör stora tasskliv i rätt riktning nästan hela tiden. Watson har fått smak på det här med att jaga matbitar, och kommer fram till kökströskeln när vi står och lagar mat på kvällen för att kolla in läget. Då tar jag fram...

Nu har det gått en vecka sedan vi lämande tillbaka lill-Pishi, och Watson har slutat gå runt och jama på nätterna. Han har blivit lite mer tillbakadragen eftersom hon inte är här och får fart på honom, men inte så mycket som jag hade trott. Han komme...

Idag är det dags för vår lilla hoppetossa att åka tillbaka till Kattstallet så att hon lättare kan bli såld och få komma till ett permanent hem. Förhoppningsvis så kommer hon våga visa sin bästa sida, och visa hur söt och sprallig hon är.   Det ä...

Hurra, jag såg just att Esmeralda är bokad!! Hon bodde hos oss i ca 6 månader förra året och är en riktig liten mysflicka. Hoppas hon får ett bra hem som förstår att hon har lite bagage, men att det finns en mysig liten bustjej under den rädda fasade...