Idag är det dags för vår lilla hoppetossa att åka tillbaka till Kattstallet så att hon lättare kan bli såld och få komma till ett permanent hem. Förhoppningsvis så kommer hon våga visa sin bästa sida, och visa hur söt och sprallig hon är.

Det är med blandade känslor vi lämnar tillbaka henne, för hon har under ett års tid givit oss så mycket glädje och många många skratt. Vi har ju haft en del katter under åren, de flesta ganska skygga och försiktiga, men Pishi sticker ut ur mängden som en av de piggaste och gladaste. Hennes livsgläje är något som smittar av sig, det går inte att titta på hennen utan att le.

Vi har skrivit ihop en liten information som ska sitta på hennes bur på stallet. Tyvärr så kan man inte få plats med hur mycket som hellst på en A4:a. Det blir för rörigt om vi ska förklara hur söt hon är när hennes lilla huvud kommer upp över kanten till soffbordet med nosen vibrerandes och ögonen pigga och nyfikna för att hon har kännt doften av något gott. Hur hon sätter sig i hörnen på lägenheten eller i utrymmet under akvariet när hon är i startgroparna för att börja busa. Hur hon alltid vill vara med och kolla när det är dags för vattenbyte i akvarierna och springer längsmed slangen för att jaga luftbubblorna. Att hon kommer hoppandes som en liten gasell när hon fått tag på ett löv eller en insekt från balkongen och sedan ger oss en fullständig redogörelse för hur HON - den stora jägaren lyckades fånga bytet alldeles på egen hand. Hur hon spinner av glädje när jag går upp på morgonen för att det äntligen händer något spännande, och i sin glädjeyra kastar sig ned på mattan och drar sig på sidan längsmed den med hjälp av klorna, fortafande spinnandes. 

Det är också svårt att i kortfattade ord förklara hur innerligt glad hon blir när Watson vill vara med och leka. Det är inte ovanligt att hon flyger en meter upp i luften och kastar sig iväg ett varv runt rummet, för att sedan störtdyka in i honom, gärna under hans haka, så han måste putsa henne lite i flykten.

Att hon alltid vickar lite på huvudet åt höger när hon ska komma fram och nosa på handen, men sedan ryggar tillbaka med en förnärmad blick om det inte fanns någon godsak i handen.

Ja, ni förstår att jag skulle kunna hålla på hur länge som hellst. Men vår förhoppning är att det kommer komma någon som ser det vi ser, som inte blir avskräckt för att hon på stallet inte vågar visa upp sina underbara och roliga sidor. Hittills har alla de katter vi haft hand om fått ett permanent hem. Vissa har det tagit lite längre tid för, och vissa har blivit sålda redan här i jourhemmet. Så jag är inte ett dugg orolig att hon inte kommer få ett hem så småningom. Hon är ju så fantastiskt söt och Kattstallet brukar vara bra på att förklara situationen, så snart kommer vi nog få se att hon hamnar på "Bokad"-listan..

Lycka till i livet älskade lilla Pishi-poppan!!

/Anna