Just nu går det ganska bra! Vi gör stora tasskliv i rätt riktning nästan hela tiden. Watson har fått smak på det här med att jaga matbitar, och kommer fram till kökströskeln när vi står och lagar mat på kvällen för att kolla in läget. Då tar jag fram lite matbitar och så får han jaga runt efter dem i vardagsrummet. Pishi älskade att jaga, och hon var en hejare på att fånga alla bitarna så att Watson knappt fick testa alls, men nu har han fått in klämmen på det och svansen är spikrakt uppåt när han kommer hoppandes över vardagsrumsgolvet. Jag har till och med kunnat kasta in en bit i sovrummet och han brydde sig inte om att jag stod i hallen utan han flög efter bytet som en raket. Det är helt underbart att se, för han ligger mest och sover annars. 

Det verkar som att han vill vara med lite också. Häromkvällen när jag var ensam hemma så kom han och hoppade upp i soffan och spanade in mig för att se reaktionen. Jag höll mig lugn, så han la sig ned efter lite tvekande. Han stannade inte jättelänge, men i alla fall!! Så långt har han inte vågat sig annars. Nu kommer han och lägger sig i fönstret i bland också är vi sitter i soffan, men han är inte en helt avslappnad misse då. Minsta rörelse från oss så hoppar han iväg. 

Men bit för bit så går det, han lär sig att det är ok att vara i närheten, och att vi inte är farliga. Även om det kommer ta ett tag till så är vi på väg i rätt riktning. 

/Anna