Som jag skrev i förra inlägget är Essie en fena på att fånga vår uppmärkassamhet när det börjag bli dags för mat. Nu har det bokstavligt talat kommit till nya nivåer. 

I gårkväll när det var dags för middag så svansade hon runt benen på oss som vanligt. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag lyckades sparka till henne eller knuffa till benen på henne, för hon ställer sig bakom ryggen på oss och är helt tyst. Så hon får nästan skylla sig själv..

Det som hände sedan var inte lika vanligt. Vi skulle äta middag framför tv:n (detta är inte det ovanliga) och jag promenerade ut från köket balanserandes ett stycke tallrick, ett stycke glas, två bestick och en kattmatskål (inte heller detta är något revolutionerande). Inte helt enkelt, speciellt som jag var tvungen att parera en hungrig Esmeralda som övade på sina "vara-i-vägen"-kunskaper (absolut inte ovanligt). Väl framme vid soffbordet så hopade hon upp i soffan och började stryka sig mot Martins ben där han stod redo att slå sig ned (det är detta som är det ovanliga). Han fick glatt stå kvar och klappa lite medan Esmeralda utnyttjade tillfället för sitt egna höga nöjes skull... Hennes gosande har så att säga nått nya nivåer.. =)

Dock så serveras hennes mat på golvet om det är någon som sitter och förfasas över att  katten kanske skulle vara bortklemad...

Hon har aldrig tidigare betett sig så här. Att vara i soffan när vi står upp eller ska slå oss ned är bland det läskigaste som kan hända och ve den som försöker klappa om hon inte har fått vänja sig vid vår närvaro i några minuter. Men inte från och med i går kväll alltså. Senare på kvällen gjorde hon samma sak med mig när jag kom och skulle sätta mig. Hon låg även kvar i närheten länge utan att jag klappade, hon ville bara vara med.

Ibland kan jag bli lite trött på hennes beteende. Det är alltid hon som bestämmer när det ska klappas nämligen. Tillexempel när magen kurrar som mest på morgonen och Esmeralda redan har slukat sin frukost. Då lägger hon sig och snurrar runt framför fötterna för då ska det gosas. Och om jag kliver över henne, då har det hänt att jag fått mig en smäll på hälen, inte hårt men ändå bara för att visa vem det är som bestämmer. Tyvärr är det svårt att vara arg på någon som ser ut så här när man försöker skälla och uppfostra.

Som sagt, rullar runt framför fötterna så att morgontofflorna blir aldeles svarta.

     Det är svårt att vara arg på en sötesnurr...

/Anna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla kära!   Efter en tids tystnad är det dags att säga farväl och adjö för denna gång. Vi tog beslutet redan i somras att Watson och Pishi skulle bli våra sista jourkatter. Vi har hållt på med det här i över fyra år nu och det är dags att ta...

Just nu går det ganska bra! Vi gör stora tasskliv i rätt riktning nästan hela tiden. Watson har fått smak på det här med att jaga matbitar, och kommer fram till kökströskeln när vi står och lagar mat på kvällen för att kolla in läget. Då tar jag fram...

Nu har det gått en vecka sedan vi lämande tillbaka lill-Pishi, och Watson har slutat gå runt och jama på nätterna. Han har blivit lite mer tillbakadragen eftersom hon inte är här och får fart på honom, men inte så mycket som jag hade trott. Han komme...

Idag är det dags för vår lilla hoppetossa att åka tillbaka till Kattstallet så att hon lättare kan bli såld och få komma till ett permanent hem. Förhoppningsvis så kommer hon våga visa sin bästa sida, och visa hur söt och sprallig hon är.   Det ä...

Hurra, jag såg just att Esmeralda är bokad!! Hon bodde hos oss i ca 6 månader förra året och är en riktig liten mysflicka. Hoppas hon får ett bra hem som förstår att hon har lite bagage, men att det finns en mysig liten bustjej under den rädda fasade...