Det är så skönt att komma hem och kunna öppna upp balkongdörren, både för oss och för katterna. Pishi stormtrivs när hon får gå ut. Är det öppet så är det där man hittar henne och sitter vi där ute så väntar hon otåligt i dörren på att vi ska gå in igen. Det går bra om bara en av oss är där ute, då kan hon komma ut och sätta sig på bordet ett tag, så länge man inte rör sig för mycket.

   Mysstund

Watson gillar det också. Han är dock forfarande nervös om vi kommer i närheten, men allt som oftast smiter han dit när vi inte är i närheten. Det här med närhet är inte hans starka sida.

Men... Martin fick klappa honom lite härom dagen, när han låg på sin vanliga plats. Det var nog inte så att han njöt, men han bemödade sig inte att gå därifrån. (kan ha varit för att flyktvägen blockerades av en annan person, men ändå. Han fann sig i situationen och varken fräste eller bet ifrån..)

Tanken har varit ett tag att vi ska klippa klorna på de två små busarna, det har bara inte blivit av. Men nu börjar det bli ohållbart.. Får snart lov att köpa ett nytt klösträd.. =)

/Anna