Tillslut tog vi mod till oss och utförde en välbehövlig manikyr på åtta små tassar. Eller, små och små.. Watson har ganska stora och framför allt lurviga tassar.

De förstod ganska snabbt vad som var i görningen när vi började stänga garderobsdörrar och plocka fram filten som Watson vanligtvis ligger på. Men efter en del jamande och fräsande och framför allt springande omkring så lyckades vi få tag på dem och klorna blev klippta. 

Watson var inte så nöjd efteråt...

   Så här låg han ett bra tag, tills vi var tvugna att komma in i frysen. Då la han sig under bordet i stället. Egentligen tog det inte så lång tid att klippa klorna, och när han väl var inlindad i filten så slappnade han av lite granna, men för en kisse som inte blir hanterad så ofta så var det så klart väldigt läskigt.

Men så småningom tog han tag i sig själv och kom lufsande ut i vardagsrummet. 

Lurvpelle!!

Pishi återhämtade sig på några minuter och på henne märks det ganska tydligt att klippningen egentligen inte gjorde så mycket. Nu klickar det inte så mycket när hon går på golvet, och hon fastnar inte i mattan längre. Men hon var väldigt frustrerad när hon skulle klösa på klöspinnen... Hon hasade bara ner igen och försöken efterföljdes av små hopplösa jamanden.. =)

Tyvärr resulterade klippningen även i en del.. hur ska jag säga det.. nattliga ljudexperiment. Vi vet inte varför men Watson satt två nätter i rad och jamde i fönstret. Det var den typen av jam som han sysslade med de första nätterna när vi fick hem dem i höstas. Som tur är har det slutat nu och istället har han vågat sig fram mer och mer. Han verkar inte bry sig om att vi rör på oss lika mycket som förut, och i gårkväll kom han till och med fram och nosade på Martins fot under soffbordet!!

/Anna