Så här spenderar Kanebo större delen av dagen när vi antingen är borta eller sitter och jobbar.   

Kanebo är en vacker helgrå honkatt på ca 3 år. Hon kom hem till oss efter påskhelgen 2009, efter att ha varit placerad i ett annat jourhem i ungefär ett år. Hon är en dam som inte rktigt gillar förändringar, så första tiden hemma hos oss låg hon mest under tv-bänken och tryckte, eller smet in under sängen när hon fick möjligheten. Människor var ungefär det läskigaste som fanns och om vi sträckte händerna mot hennes håll så blev det både morr och fräs.

När det gått ungefär två månader så började hon visa sig mer och mer. Hon började komma in i köket när vi lagade mat, sitta på avstånd och kika på oss när vi tittade på tv och ibland smyga sig in i sovrummet och spana om vi somnat eller inte. Men som alla som någonsin tagit hand om en skygg katt vet, så går det i perioder. Ibland kändes det som om vi tog två steg tillbaka, och ibland hände ingenting alls. Men så nån gång då och då kunde vi notera att hon inte sprang iväg i panik när någon ställde sig upp från stolen eller att det faktiskt var riktigt kul att jaga torrfoderbitar som kom flygande genom luften.

Och så en dag, nån gång efter semestern i slutet av Augusti, början av September så tog hon ett steg in i badrummet på morgonen. Inte längre än att framtassarna var över tröskeln, men så pass långt så att hon nästan nuddade mitt ben med svansen när hon vände sig om och skuttade iväg igen. Jag höll på att spricka av glädje.. hon hade gjort ett närmande på egen hand.

(Nu ska tilläggas att vi hade försökt på alla möjliga sätt att närma oss henne. Tofspinnen tuggades sönder, den långa målarpenseln accepterades inte, skinka dög bara om den serverades i matskål och i ett försök att klippa hennes otäckt långa klor bets det hål på ett finger - genom skinnhandskar, grillvantar och handduk. Efter det gav vi upp försöken att tränga oss på och valde att låta henne ta första steget vilket hon gjorde den där morgonen i höstas.)

Efter det så kom hon längre och längre in i badrummet på morgonen. Tillslut började hon äntligen stryka sig mot benen, men klapp funkade fortfarande inte. Men oj vad hon spann!!

Så småningom började det gå att klappa lite på rumpan om hon inte såg att det var en hand som var där. Bit för bit arbetade vi på den där handskräcken och tillslut gunde vi göra såhär... =)

Det är även väldigt specifikt var i lägenheten det får klappas, tex så funkar inte soffan, men om vi står 30cm vid sidan om soffan så går det alldeles utmärkt.

Sedan kattungarna kom så har Kanebo faktiskt gjort en hel del framsteg. Hon har hoppat upp i sängen och låtit sig bli klappad och det går att kalla på henne vid namn och hon kommer (om hon har lust såklart.. =) )

Vi får se hur det går nu när bebisarna ska tillbaka till Kattstallet och en ny liten skyggis ska få komma hem till oss. Fortsättning följer   

/Anna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla kära!   Efter en tids tystnad är det dags att säga farväl och adjö för denna gång. Vi tog beslutet redan i somras att Watson och Pishi skulle bli våra sista jourkatter. Vi har hållt på med det här i över fyra år nu och det är dags att ta...

Just nu går det ganska bra! Vi gör stora tasskliv i rätt riktning nästan hela tiden. Watson har fått smak på det här med att jaga matbitar, och kommer fram till kökströskeln när vi står och lagar mat på kvällen för att kolla in läget. Då tar jag fram...

Nu har det gått en vecka sedan vi lämande tillbaka lill-Pishi, och Watson har slutat gå runt och jama på nätterna. Han har blivit lite mer tillbakadragen eftersom hon inte är här och får fart på honom, men inte så mycket som jag hade trott. Han komme...

Idag är det dags för vår lilla hoppetossa att åka tillbaka till Kattstallet så att hon lättare kan bli såld och få komma till ett permanent hem. Förhoppningsvis så kommer hon våga visa sin bästa sida, och visa hur söt och sprallig hon är.   Det ä...

Hurra, jag såg just att Esmeralda är bokad!! Hon bodde hos oss i ca 6 månader förra året och är en riktig liten mysflicka. Hoppas hon får ett bra hem som förstår att hon har lite bagage, men att det finns en mysig liten bustjej under den rädda fasade...