Jag satt och kollade på gamla bilder och fick för mig att presentera de katter vi har tagit hand om genom åren. Vi har hållit på med det här sedan hösten 2007 och har hunnit ta hand om sex olika katter inklusive Kanebo och Esmeralda. Om jag räknar kattungarna blir det nio, men det känns fel att ta med dem i räkningen eftersom de var här så kort tid och det inte behövdes särskilt mycket arbete och tålamod med dem. (Eller tålamod behövdes det massor av men inte på samma sätt som med en vuxen katt som behöver socialiseras)

Först ut var Isolde. Hon var bara drygt ett år när hon kom till oss men hade redan fått en kull kattungar. Hon var blyg och försiktig och på Kattstallet trivdes hon inte sådär jättebra.

Vi hade henne bara i ca en månad för hon hade turen att få komma till ett permanent hem direkt från oss. Det är inte jättevanligt att potentiella köpare kommer hem till jourhem, men Isolde hade tur.

Det senaste vi hörde från Isolde var att hon hade det väldigt bra och trivdes med sin kattkompis som fanns i hemmet sedan tidigare.

   Isolde

När vi fick veta att Isolde skulle flytta så tog vi hem en till katt, Mazarin, för att få en smidig övergång hade vi tänkt. Det visade sig att Isolde och Mazarin kände varandra redan på kattstallet och hade gillat att ligga och mysa tillsammans i buren. Det bådade gott och medan Isolde fortfarande var kvar hemma hos oss så kunde vi nästan klappa Mazarin utan att han blev alltför skraj. Tyvärr höll det inte i sig när Isolde flyttade utan Mazarin bosatte sig i garderoben i hallen. Det tog ungefär tre månader innan han besämde sig för att lita på oss. Han var bara ett halvår gammal när han kom till oss men redan då hade rädslan för tvåbeningar satt sig ganska djupt.

Men när han väl släppte på rädslan så blev han den absolut mysigaste kissen man kan tänka sig. Så fort vi gick mot soffan så kom han springande och skulle ligga i knät eller bli borstad och han spann som en symaskin. =)

   Mazarin

Strax efter det att Mazarin blivit social så tog vi hem Jessie. En stor hankatt som kom ifrån ett asfaltshål i Älvsjö industriområde. (Samma plats som Kanebo kommer ifrån så de kände nog varandra)

Jessie och Mazarin kom bra överens men tyvärr så gick det inte att lura Jessie till att komma nära genom att klappa på Mazarin. Han var otroligt rädd för händer (vilket Kanebo också var i början) och det tog ett bra tag innan han vågade äta ur handen. Men oj vad matglad han var! Tack vare det så kunde vi börja stryka honom över ryggen medan han åt, men aldrig annars. 

När vi haft Mazarin i åtta månader bestämde vi oss för att lämna tillbaka honom till stallet så att han skulle bli såld snabbare. Jessie blev inte helt nöjd med att bli av med sin kompis, men han drog sig inte tillbaka i alla fall.

   Jessie

Ganska snart efter att vi lämnat tillbaka Mazarin ringde Kattstallet och frågade om vi kunde ta en katt till eftersom det hade blivit lite kaotiskt på stallet. 

Vi fick hem Smulan.

Hon var inte ett dugg osocial. Hon var tvärtom väldigt väldigt social. Ända tills hon smällde ifrån och blev jättearg. Jessie fick börja passa sig, för Smulan var en riktig retsticka. Men väldigt väldigt söt. Kattstallet ville ha hjälp med att få henne mindre aggresiv, så vi fick helt enkelt lära oss hur man uppfostrar katter. Hittills hade det mest varit lock och mutor och kel, men nu var det fy och nej och aj. Hon lärde sig riktigt fort och det tog inte lång tid innan hon sov med oss i sängen och var riktigt charmig. Jessie däremot var inte helt nöjd, men vi jobbade på med honom och en dag fick vi respons i form av att han reste upp ryggen och rumpan när jag strök honom över ryggen. Han verkade gilla beröringen. "Tyvärr" hann vi aldrig komma längre med Jessie trots att han varit hos oss i ett år, för en dag när vi var på kattstallet så träffade vi på en person som var intresserad av att kolla på honom. Det slutade med att han blev köpt och ibland får vi rapporter om hur bra han har det där. =)

Smulan lämnade vi tillbaka strax innan Jessie skulle flytta och hon blev såld efter ca ett halvår. Kattstallet berättade att hon har det bra hos sin nya ägare, en person som gillade hennes speciella personlighet.

   Smulan

Efter påsk förra året hämtade vi Kanebo och om det kan ni läsa i tidigare inlägg.

(Den som är observant kan notera att alla katter vi har haft har varit svarta, svartvita eller gråa..  =) Isolde och Mazarin var nästintill identiska, bara att Mazarin var större)

Glad påsk till alla som orkade läsa så här långt ner i inlägget

/Anna

Igår var det födelsedagskalas här hemma och vi hade gäster över på middag och tårta. Från början var det hela lite läskigt för båda kissarna och Esmeralda sprang och gömde sig ganska fort. Hon kom inte ens när vi hällde upp mat i skålen. Men Kanebo däremot, hon dök upp i dörröppningen till köket så fort vi ropade och hon tillät oss till och med klappa medan gästerna såg på. Hon kom in i köket och åt upp sin mat medan vi åt och under hela tiden vi bakade tårtan så satt hon antingen på tröskeln eller strax innanför och kollade på oss eller gästerna.

Det är så kul att kunna visa upp hur duktig hon har blivit och hur mycket hon gillar klappar och mänskligt sällskap. Hon verkade vilja vara med, vilket inte hade hänt för ett halvår sedan. Det var inte ens läskigt när vi började gå runt i lägenheten. Hon var riktigt nära ett par främmande ben utan att få panik. Jag är så stolt!!!

Esmeralda höll sig undan större delen av kvällen men hon kom fram och visade sig en sväng innan hon smög ut i köket för att äta. Även om hon har vant sig vid oss så är det visst en bit kvar tills hon slappnar av i andra människors sällskap.

Jag har dock en känsla av att Esmeralda har bidragit till Kanebos framsteg, för nu har Kanebo fått lov att arbeta lite för uppmärksamheten och det har gjort att hon passar på extra mycket när Esmeralda håller sig undan. Det är i och för sig svårt att veta, men det vore kul om så var fallet.

Hur det än är så är jag tokigt stolt över lilla knasfröken och det ska bli kul att se om det funkar lika bra nästa gång.

/Anna