Efter ett år och fyra månader är det dags att säga hej då till lilla Kanebo. Hon har gjort otroliga framsteg och förgyllt vår vardag med sin härliga personlighet. När hon kom hem till oss så sa Kattstallet att det här är en av de tuffaste fallen de haft på länge och hon behövde tålmodiga människor i sin närhet för att kunna krypa ur sitt skal. Hurvida vi har gjort tillräckligt, eller om vi kunde gjort mer låter jag bli att fundera på men det jag vet är att Kanebo har lärt sig uppskatta människors sällskap och jag tror att hon innerst inne inte vill vara rädd och nervös.

Jag är väldigt glad att vi har haft möjligheten att lära känna Kanebo, hon har mycket integritet och hennes väg till att bli social har varit spännande att följa och att vara en del av. Nu hoppas vi på det bästa och önskar innerligt att någon kan se den underbara lilla dam som vi har haft äran att lära känna. Hon kanske inte verkar så social på Kattstallet, men om hon får vara i en trygg hemmamiljö så är jag övertygad om att hon kommer visa sig från sin bästa sida väldigt kvickt.

Kanebo var inte helt glad på oss när vi stängde in henne i transportburen, men jag är ändå ganska nöjd med hur hon betedde sig när vi väl var på stallet. Jag är helt övertygad om att om hon bara får ta det lugnt och lära känna de andra kissarna och förstå rutinerna så kommer hon våga visa vilken modig och gosig katt hon kan vara.

Så länge ingen försöker närma sig frammifrån och klappa på huvudet så kommer hon så småningom våga ta emot mutor och bli klappad på rumpan. Hon är ju inte riktigt som andra katter nämligen =)

Så härmed säger vi Hej då till lilla taxkatten och önskar henne all lycka och hoppas att hon får ett hem som älskar henne för alla hennes små egenheter.

/Anna