Jag tror att missarna är lite påverkade av värmen. De är ganska loja och det är först när balkongdörren är öppen och solen på väg ner som de kommer igång lite granna.. På sätt och vis är det skönt, för då slipper jag vakna av att få en hoppande Pishi över mig mitt i natten, men speciellt för Watson-san är det nog lite jobbigt med värmen och den tjocka pälsen. Han spenderar så mycket tid han får och vågar på balkongen. Om jag tillät det skulle han nog sitta där hela natten. 

Fredags-mys på balkongen:

Pishi chillar mest innomhus om det inte finns något roligt att kolla på. Hellst från toppen av klösträdet.. Hon är tyvärr inte så väldresserad som farbror Grå på balkongen så det blev ingen bra bild idag.. =)

Pishi är lite lustig/knäpp/konstig (och ganska mycket ivägen för Watson) när det kommer till middagsätandet. Watson har inte någon brådska när det gäller att äta upp, utan han kommer och går lite fram och tillbaka mellan balkongen och matskålen under hela kvällen. Pishi vill ha sällskap när hon äter, så hon äter några bitar medan vi äter och sedan väntar hon på att Watson ska börja äta. Problemet som då uppstår är att hon SKA ha Watsons mat. Oavsett vilken matskål han väljer, så ska hon ned med huvudet i samma skål. Och hon släpper inte in honom igen. Så han tar den andra skålen. Då ska hon ned där också, vilket resulterar i att han går därifrån. När han kommer tillbaka så har hon ätit upp det som fanns kvar i den ena skålen, så han börjar äta ur den andra. Då upprepas hela proceduren igen och resultatet blir att han sitter där och stirrar på henne och försöker knuffa bort henne lite lätt, men hon fortsätter äta. Saken är inte att hon äter upp allt, det finna alltid kvar till honom senare, hon tar bara några bitar, men hon vägrar låta honom ta varannan tugga. Han är så snäll och undergiven den stora fluffbollen och hon är så angelägen om att få vara nära och dela saker med honom... Det är så gulligt att se =)

/Anna