Vi odlar kattgräs som aldrig förr här hemma.

Båda katterna är i stort behov av det nu när de hårar så mycket. De dagar när det inte finns något gräs så sitter Kanebo och hulkar utan att få upp något och Esmeralda går runt och tuggar på varenda växt vi har hemma. Vi har satt plastpåsar över våra små tomatplante-skott för att de inte ska torka och för att de inte ska bli totalt söndertuggade av två tuggmonster. 

I dag var det dags för en ny sats med gräs att bli massakrerad. Det är första gången vi sett båda kissarna trängas i fönsterkarmen för att få sig en tugga. 

Den långa Esmeralda fick stå på soffan och sträcka sig när Kanebo var ivägen

   Hon kan verkligen glufsa i sig

För att demonstrera hur små ben Kanebo har i jämförelse med Esmeralda så lägger jag upp en bild på Kanebo när hon blir klappad. Vi kallar henne tax-katten..   

Det är kanske lite konstig vinkel men ni får en uppfattning i alla fall

/Anna

Det finns två typer av röster, de som hörs och de som inte hörs.

Jag börjar med de som hörs. Esmeralda har börjat göra sig hörd nämligen. Det sitter långt inne men ibland klämmer hon fram ett litet pip. Oftast i samband med att det är matdags men ibland, även annars. Hon har även börjat härma Kanebo med att knorra när hon springer förbi. Jag tror det är ett "här kommer jag, se upp" -ljud, så att vi inte ska kliva på dem eller råka knuffa till dem som jag har lyckats med någon gång. 

En av våra tidigare jourkatter, Mazarin, lät varje gång han hoppade. Så man visste när han var väg helt enkelt. =)

En av de andra, Jessie, knorrade som en sån där leksaksbjörn som brum-knorrar när man vänder på den.. 

Kanebo låter både i tid och otid. Hon och jag brukar ha en ganska givande konversation på morgonen, strax efter det att jag kommit ur duschen. Då är det väldigt viktigt att hon får stryka sig längs benen och att jag svarar på tilltal. Så här kan det låta (A är jag och K är Kanebo):

K - Knorr

A - Hej sötnosen

K - mewwrr

A - Vad sa du vännen?

K - gnurrr

A - Jaha, säger du..

K - meuu

A - är det sant??!

K - gurrn

A - men varför då?

K - pruu

K - jaaau

Paus

A - Kanebo.. vad gör du? (Kanebo står och sniffar på duschdraperiet)

K - pnew

A - Är det så bra?

K - breeww

osv osv tills jag går ut från badrummet.

Esmeralda har en väldigt söt liten röst, väldigt vän och förstiktig. Hon har dock fått till ett gäng såna där riktiga avgrunds-mewww, sådana som jag tror kan komma från okastrerade honor som löper... 

Nu till de röster som vi andra inte kan höra.

Inte för att jag tror att Kanebo och Esmeralda har konstiga innre röster men ibland tror jag att kissarna hör sånt vi andra inte kan höra. Troligvis gör de det också, eftersom de har fantastiskt bra hörsel, men ibland undrar jag vad de lyssnar på. Ta Esmeralda till exempel..

På morgonen efter det att vi har lekt lite i köket som vi brukar med att kasta torrfoder så springer Kanebo iväg och pysslar med sitt i vardagsrummet. Esmeralda däremot, hon lägger sig ihopkrupen på mattan. Det kan ju verka helt normalt, om det inte vore för att hon ligger och stirrar rakt in i en skåplucka.

Jag tror att hon hoppas att det kanske ska komma en matbit ramlande ner från hyllan ovanför, men varför stirra rakt in i skåpet eller ner i golvlisten. Vad är det hon lyssnar på??   

I övrigt så går det ganska bra här hemma. Jag har till och med sett Kanebo slicka Esmeralda på huvudet och kinden när det är gosstund strax innan frukost!!

/Anna

Nu har alla kattungarna fått komma till egna hem! När vi var där i lördags för att hämta lite sand så fick vi höra att även den sista, lilla Hopp, hade fått flytta! Det känns så bra för de hade en riktigt jobbig start på livet, födda mitt i smällkalla vintern och lämnade ensamma i en kartong. Nu kan de få uppleva värme och trygghet och utvecklas till glada små individer utan att behöva slåss för sin överlevnad. Det är sånt som värmer    

Kanebo har börjat smyga sig närmare oss när vi sitter i soffan. Det går till och med att klappa om hon är på riktigt bra humör. Snart kan vi nog klappa när hon sitter i soffan. 

Jag försökte mig på ett litet lyft-experiment häromdagen. Så långt har vi inte kommit än... =) men jag har nog inte sett Kanebo göra en så graciös spring-hopp-snurr tidigare.. 

Esmeralda har slappnat av lite mer. Idag låg hon bredvid Martin i soffan utan att hoppa därifrån när han reste sig upp, men det gick tydligen inte att klappa. 

Hon leker väldigt mycket också, det är visst ett tecken på att hon trivs och mår bra. Ibland lägger hon sig mitt på golvet och snurrar runt och sträcker ut sig i sin fulla längd. (Vilket är väldigt långt...) Det fascinerar mig hur otroligt liten hon kan bli när hon lägger sig för att sova och hur otroligt lång hon blir när hon sträcker sig. Hon når ända upp på köksbordet om hon vill vilket hon ofta vill... 

/Anna

Vi har sett båda damerna ligga i soffan tillsammans, men oftast i var sin ände. Men vad gör man om andra änden är upptagen av en sovande jourmatte?

Jag hade inte märkt dem förräns jag vaknade och som vi brukar säga, de är riktiga sötnosar så länge de inte lever rövare...   

Som tur var så låg kameran nära så jag behövde inte skrämma dem, utan lyckades ta en bild.

   Alla tjejerna samlade och sovandes, en lugn stund i huset helt enkelt!

/Anna

Esmaralda har ibland lite egna idéer om hu saker ska gå till. Häromdagen när vi satt i soffan hörde vi ett konstigt raspande på golvet och upptäckte att Esmeralda hade hittat nya leksaker...

Så här många leksaker ligger framme till vardags hemma hos oss:

   Kanebo var inte den som var den utan ställde gärna upp på bild. Hon tyckte att det var väldigt festligt att alla leksakerna låg på rad, som en buffé av roligheter.

Det ska även finnas två bollar till, men de har vi inte sett på några veckor, pluss mina hemmavirkade små kattmyntafyllda knytten. Dessa har vi inte sett sen dag 2 i deras troligtvis korta liv...

Så här ska det se ut i fönsterkarmen, där katterna sitter och kikar ut och tuggar kattgräs:

   Allt är frid och fröjd, vi har en liten stensamling som vi gillar.

Sen såg det ut såhär:

   Finn fem fel...

Vi kikade runt och hittade den här på mattan:

   Den stora stenen är återfunnen och även den lilla svarta, men vi saknar fortfarande några vita som inte syns på bilden eftersom det hela är en efterkostruktion...

Så nu har vi adderat lite leksaker till buffén:

   Kanebo hade tröttnat vid det här laget och gått och lagt sig i soffan som vanligt.

Esmeralda kom dock förbi för att kolla in läget lagom tills jag gjort Kanebo sällskap för att börja blogga.

Hon är inte så sugen på att vara med på bild om det inte finns mutor tillhands, så ni får ursäkta kvalitén på min snabba papparazzibild:

Nu ska jag inte få er att tro att hon inte leker med de andra leksakerna heller, Hon är tokig som få när hon väl fått upp farten. Då får råttorna se upp. Den bruna klumpen på golvet var nästan en råtta när Essie flyttade in, Kanebo hade gjort en del tappra försök att slita isär den, men nu är den nästan oidentifierbar..

Esmeralda är den första katt vi haft som faktiskt springer runt med råttorna i munnen och kastar dem fram och tillbaka. Annars brukar de mest ligga och tugga på dem.

/Anna

Jag såg på kattstallets hemsida att de söker jourhem, http://www.kattstallet.se och tänkte att jag ska berätta om varför vi är jourhem.

Vi hade kollat runt på olika kattstalls hemsidor och läst berättelser om osociala katter som fått komma till jourhem och blivit sociala tack vara mycket engagemang och kärlek. Martin var nog inställd redan från början på att vi skulle testa, men jag var mer skeptisk. Jag har haft andra djur tidigare men inte någon katt och jag var osäker på hur vardagen skulle påverkas om vi tog hand om ett djur.

Men jag lät mig övertalas med löfte om att om det inte fungerade kunde vi ju säga det till stallet och lämna tillbaka katten.

Vi sa ganska tidigt till stallet att vi kunde ta hand om de lite mer osociala kissarna som kanske behövde lära sig hur det är att bo hemma hos någon och våga lite på människor. Helt enkelt de katter som kanske inte är jättelättsålda på stallet eftersom de inte visar sig från sin bästa sida.

Nu måste jag påpeka att man behöver inte ta hand om en osocial katt om man ska vara jourhem, det jan vara en kisse som av olika anledningar inte trivs på stallet eller som behöver extra tillsyn som personaken fär inte hinner ge dem, tex en dräktig kattmamma.

För mig är det glädjen när de gör framsteg som gör att jag vill hålla på med det här. När en tidigare morrande och fräsande krabat en dag hoppar upp i knät och spinner som en symaskin så vet jag att alla timmar vi lagt ner på att locka och pocka och truga och muta har varit värt det. Då är det lätt att få träningsverk i kinderna eftersom jag inte kan sluta le.

Vi försöker även se på det som ett långtgående projekt som i slutändan resulterar i att vi har hjälpt några rädda kissar att våga komma fram och lita på människor. Om de får en grundtrygghet i att människor vill väl, så löser det andra sig automatiskt. 

För er som undrar hur Kanebo och Esmeralda har det, så kan jag säga att på kattfronten intet nytt. Kanebo fräset fortfarande högljutt när Esmeralda vill leka och Esmeralda far fortfarande runt när vi vill klappa.

Men de är överens när det ska bli mat, då har de samma mål =)

Här kommer två bilder på Kanebo när hon ser som allra mest avslappnad ut!

/Anna

Idag har vi tagit oss ett steg närmare målet i soffproblematiken.

Jag har berättat tidigare att Kanebo inte vill bli klappad i soffan, inte heller om vi sitter i soffan och hon är på golvet. På senaste tiden har vi fått klappa om hon är på golvet men bara om hon är väääligt hungrig. Då påpekar hon det för oss genom att verkligen svansa runt benen, vilket nu även har fungerat i soffan. 

Men så idag, när jag suttit och stickat i ena änden av soffan och hon legat på armstödet i andra änden ett tag, så går jag iväg en sväng. När jag kommer tillbaka upptäcker jag att hon tagit min plats. Min första tanke var att o nej, nu ar allt förstört för nu kommer hon hoppa ner på golvet och så är vi tillbaka där vi började. Men inte då, hon kollar bara upp på mig och suckar till och promenerar tillbaka till armstödet när jag kommer mot henne.   

Detta kan tyckas bagatellartat men efter ett år av uppjagad blick och iväghoppande när man kommer nära i soffan så känns detta som ett klart framsteg! 

Esmeralda har även hon gjort lite framsteg. Hittills har vi kunnat klappa henne vid matning och om Kanebo stått bredvid men även lite annars. Problemet har alltid varit att hon inte vill stå still. Hon far runt så man blir alldeles vimsig. Vi tror att hon är osäker på hur det ska gå till. 

Men så igår när jag borstade fröknarna, så kom jag på att det kändes ovant, allt var inte som det brukade. Så kom jag på vad som hade hänt och det var det att Esmeralda helt plötsligt stod still och lät mig borsta henne. Hon verkade njuta och hon spann och trampade med tassarna.   

Små små steg, men ändå roligt för oss att se att det händer något!

/Anna

Vårjackan är framtagen, lågskorna avborstade och varma vindar möter mig när jag går ut.. Det innebär även att håriga dammråttor möter mig när jag kommer hem. Båda katterna har börjat fälla vinterpälsen och oj, vad det är hår överallt. Alla andra katter vi haft hand om hittills har varit länghåriga så vi borde vara vana vid mycket hår, men ändå så kommer det lite som en överraskning varje vår.

För att råda bot på lite av hårandet så har vi tagit fram borsten som vi köpte till Mazarin och börjat borsta damerna lite på kvällen. Kanebo gillar det väldigt mycket, hon till och med knuffar undan Esmeralda så att hon ska få mest borst-tid. Esmeralda vet inte riktigt hur hon ska bete sig, men hon gillar det, bara hon inte ser borsten.

   Esmeralda börjar få kläm på det hela

   Kanebo gillar det starkt

Bevismaterial 1 och 2:

/Anna