Vi har sett båda damerna ligga i soffan tillsammans, men oftast i var sin ände. Men vad gör man om andra änden är upptagen av en sovande jourmatte?

Jag hade inte märkt dem förräns jag vaknade och som vi brukar säga, de är riktiga sötnosar så länge de inte lever rövare...   

Som tur var så låg kameran nära så jag behövde inte skrämma dem, utan lyckades ta en bild.

   Alla tjejerna samlade och sovandes, en lugn stund i huset helt enkelt!

/Anna

Idag har vi tagit oss ett steg närmare målet i soffproblematiken.

Jag har berättat tidigare att Kanebo inte vill bli klappad i soffan, inte heller om vi sitter i soffan och hon är på golvet. På senaste tiden har vi fått klappa om hon är på golvet men bara om hon är väääligt hungrig. Då påpekar hon det för oss genom att verkligen svansa runt benen, vilket nu även har fungerat i soffan. 

Men så idag, när jag suttit och stickat i ena änden av soffan och hon legat på armstödet i andra änden ett tag, så går jag iväg en sväng. När jag kommer tillbaka upptäcker jag att hon tagit min plats. Min första tanke var att o nej, nu ar allt förstört för nu kommer hon hoppa ner på golvet och så är vi tillbaka där vi började. Men inte då, hon kollar bara upp på mig och suckar till och promenerar tillbaka till armstödet när jag kommer mot henne.   

Detta kan tyckas bagatellartat men efter ett år av uppjagad blick och iväghoppande när man kommer nära i soffan så känns detta som ett klart framsteg! 

Esmeralda har även hon gjort lite framsteg. Hittills har vi kunnat klappa henne vid matning och om Kanebo stått bredvid men även lite annars. Problemet har alltid varit att hon inte vill stå still. Hon far runt så man blir alldeles vimsig. Vi tror att hon är osäker på hur det ska gå till. 

Men så igår när jag borstade fröknarna, så kom jag på att det kändes ovant, allt var inte som det brukade. Så kom jag på vad som hade hänt och det var det att Esmeralda helt plötsligt stod still och lät mig borsta henne. Hon verkade njuta och hon spann och trampade med tassarna.   

Små små steg, men ändå roligt för oss att se att det händer något!

/Anna

Vårjackan är framtagen, lågskorna avborstade och varma vindar möter mig när jag går ut.. Det innebär även att håriga dammråttor möter mig när jag kommer hem. Båda katterna har börjat fälla vinterpälsen och oj, vad det är hår överallt. Alla andra katter vi haft hand om hittills har varit länghåriga så vi borde vara vana vid mycket hår, men ändå så kommer det lite som en överraskning varje vår.

För att råda bot på lite av hårandet så har vi tagit fram borsten som vi köpte till Mazarin och börjat borsta damerna lite på kvällen. Kanebo gillar det väldigt mycket, hon till och med knuffar undan Esmeralda så att hon ska få mest borst-tid. Esmeralda vet inte riktigt hur hon ska bete sig, men hon gillar det, bara hon inte ser borsten.

   Esmeralda börjar få kläm på det hela

   Kanebo gillar det starkt

Bevismaterial 1 och 2:

/Anna

Esmeralda har sedan hon kom hit sett ut att ha väääääldigt länga klor. Mer dödliga vapen än klor faktiskt.. Hon har fastnat i mattan och soffan om hon "bakat" med tassarna och det har sett väldigt obekvämt ut. Kanebo har vi lyckats klippa en gång och hon gillade det inte, men det gick, så vi bestämde att idag blev stora kloklippardagen..

Vissa skulle väl hävda att det är bättre att vänta tills de är tamare så att de inte förknippar omfamning med läskiga stunder, men vi lyckades med Mazarin och Smulan utan att de blev rädda. 

Så sagt och gjort, vi fångade in dem en och en och klippte alla 18 klorna. Kanebo återhämtade sig innom tio minuter efteråt, men Essie är fortfarande lite skakis och retirerade till sina gömmor. Men jag tror nog att hon i alla fall kommer tycka att det är bekvämare nu än tidigare.

Eftersom våren har kommit till stan så passade vi på att ha balkongdörren öppen ett tag på eftermiddagen. Det är underbart att höra fågelsång och få frisk luft, men även roligt för katterna att kunna gå ut lite. För alla som undrar så har vi en väl inhängnad balkong så den är rymning/fall-säker. Annars hade vi inte kunnat njuta av en balkong om vi hela tiden var oroliga för att katterna skulle försvinna. Kanebo vet precis hur det fungerar, hon har till och med lärt sig att säga till när hon vill ut. Då sätter hon sig vid dörren och stirrar på oss tills vi öppnar. Idag var inget undantag, hon traskade ut och kollade runt lite. Esmeralda däremot smög försiktigt ut och vände sig hela tiden om för att se att ryggen var fri. Kanebo satt och spanade in det hela från första parkett. Några varv runt balkongen blev det innan Esmeralda bestämde sig för att det var nog lite läskigt i nuläget. När det blir lite varmare kommer det nog vara väldigt roligt att vara där ute.

   Esmeralda vågar sig ut

Väl övervakad av Kanebo..

/Anna

FRAMSTEG!!!!!

Vi har övat och lirkat och testat och försökt, men för ca två veckor sedan så började det släppa... Vi kan klappa på huvudet!!!!

Fröken morrochfräs har alltid varit väldigt restriktiv med var i lägenheten och var på kroppen vi får klappa. Nu har hon äntligen helhjärtat släppt huvudspärren.

Vi filmade lite för att visa alla hur duktig hon är. Tyvärr är nog inte ljudet så bra, om det varit bättre hade ni hört hennes spinn.

Idag är det en vecka sen vi hemtade hem Esmeralda. Hon har vant sig vid oss och Kanebo väldigt fort och krupit ur sitt skal i en rasande takt. Hon kommer fram och väntar tålmodigt vid matskålen på kvällen och på morgonen kommer hon ända in i badrummet och svansar runt för att säga god morgon och påpeka att matskålen nog behöver fyllas på. Igår var första gången hon strök sig mot våra ben, fram tills dess var det bara spinnande på avstånd. Idag har Martin fått klappa litegranna trots att hon såg handen. Än så länge är det bara när det vankas mat eller medan hon äter, men det blir nog mer snart. Esmeralda är väldigt lekfull och när Kanebo springer iväg för att få vara ifred kommer Esmeralda sättande efter som ett skott.

   De har lite olika stil när de väntar          

Kanebo har blivit hoppigare och spralligare sedan Esmeralda kom hit, hon är även mer nervös för plötsliga ljud, men de två har i alla fall kunnat nosa på varandra och äter mat samtidigt i samma rum! Men för det mesta fräser Kanebo vilt om Esmeralda närmar sig och hon känner sig trängd. Står hon vid våra ben så går det däremot bra, då har tillochmed Esmeralda fått stryka sig mot Kanebo utan fräs.

Se! Det går ju riktigt bra...

Såsmåningom kommer det film på Esmeralda också, men tillsvidare får ni nöja er med bilder.

/Anna

Idag har vi minskat mängden katter här hemma från fyra till två, så saker har helt klart lugnat ned sig. Vi tog med Hipphopp-gänget till kattstallet där de blev placerade tillsammans med Cleo och Stanley, två snälla damer, som inte helt verkade förstå vitsen med att få inneboende. Men så kom Herman förbi och alla tre kattungarna blev helt till sig. De stod vid gallret och jamade efter honom som en lite skara groupies. De verkade hur som hellst ha det bra, så vi lämnade dem där och tog med oss Esmeralda hem.

Så här såg det ut igårkväll när det var dags för kvällsmatning =)

Jag ska lägga upp en filmsnutt när jag får det att fungera.

Och så här såg det ut efteråt. De är tre små glupska rackare och sen blir de toktrötta =)

Nu är det dags att säga hej då till gullungarna och...

...hälsa Esmeralda välkommen hit!

När Esmeralda väl kommit till rätta och vågat sig ur buren tog det inte lång tid förrän hon retirerade till garderoben i hallen.

Hon är inte den första av våra jourhemskatter som legat där. Jag tror att de gillar tryggheten plus att de kan se alla rörelser i lägenheten därifrån.

Så här såg det ut i alla fall!

Sedan fick hon för sig att klättra lite och då blev det såhär..   

Hennes öron syns bakom galjarna strax till höger om mitten. 

Kanebo reagerade ganska bra på det nya sällskapet om man jämför med hur kattungarna togs emot.

Så här såg det ut till att börja med

Det blev en del morr och fräs men sedan slappnade hon av och intog sin standardplats på mattan.

Senare på kvällen gjorde vi några försök att närma oss Esmeralda, men det möttes av en del tassvift och fräs. Men räkorna vi ställt fram slukades hastigt när vi lämnat henne ifred. Hon verkar inte vara blyg med maten   

Alldeles nyss kom hon dock ut och tog en liten promenad och vågade faktiskt komma riktigt nära så länge vi satt still.

Det är allt för ikväll

/Anna

Så här spenderar Kanebo större delen av dagen när vi antingen är borta eller sitter och jobbar.   

Kanebo är en vacker helgrå honkatt på ca 3 år. Hon kom hem till oss efter påskhelgen 2009, efter att ha varit placerad i ett annat jourhem i ungefär ett år. Hon är en dam som inte rktigt gillar förändringar, så första tiden hemma hos oss låg hon mest under tv-bänken och tryckte, eller smet in under sängen när hon fick möjligheten. Människor var ungefär det läskigaste som fanns och om vi sträckte händerna mot hennes håll så blev det både morr och fräs.

När det gått ungefär två månader så började hon visa sig mer och mer. Hon började komma in i köket när vi lagade mat, sitta på avstånd och kika på oss när vi tittade på tv och ibland smyga sig in i sovrummet och spana om vi somnat eller inte. Men som alla som någonsin tagit hand om en skygg katt vet, så går det i perioder. Ibland kändes det som om vi tog två steg tillbaka, och ibland hände ingenting alls. Men så nån gång då och då kunde vi notera att hon inte sprang iväg i panik när någon ställde sig upp från stolen eller att det faktiskt var riktigt kul att jaga torrfoderbitar som kom flygande genom luften.

Och så en dag, nån gång efter semestern i slutet av Augusti, början av September så tog hon ett steg in i badrummet på morgonen. Inte längre än att framtassarna var över tröskeln, men så pass långt så att hon nästan nuddade mitt ben med svansen när hon vände sig om och skuttade iväg igen. Jag höll på att spricka av glädje.. hon hade gjort ett närmande på egen hand.

(Nu ska tilläggas att vi hade försökt på alla möjliga sätt att närma oss henne. Tofspinnen tuggades sönder, den långa målarpenseln accepterades inte, skinka dög bara om den serverades i matskål och i ett försök att klippa hennes otäckt långa klor bets det hål på ett finger - genom skinnhandskar, grillvantar och handduk. Efter det gav vi upp försöken att tränga oss på och valde att låta henne ta första steget vilket hon gjorde den där morgonen i höstas.)

Efter det så kom hon längre och längre in i badrummet på morgonen. Tillslut började hon äntligen stryka sig mot benen, men klapp funkade fortfarande inte. Men oj vad hon spann!!

Så småningom började det gå att klappa lite på rumpan om hon inte såg att det var en hand som var där. Bit för bit arbetade vi på den där handskräcken och tillslut gunde vi göra såhär... =)

Det är även väldigt specifikt var i lägenheten det får klappas, tex så funkar inte soffan, men om vi står 30cm vid sidan om soffan så går det alldeles utmärkt.

Sedan kattungarna kom så har Kanebo faktiskt gjort en hel del framsteg. Hon har hoppat upp i sängen och låtit sig bli klappad och det går att kalla på henne vid namn och hon kommer (om hon har lust såklart.. =) )

Vi får se hur det går nu när bebisarna ska tillbaka till Kattstallet och en ny liten skyggis ska få komma hem till oss. Fortsättning följer   

/Anna