De är sådana totala motsatser vår två jourkatter. Kanebo har formen av ett päron när hon sitter ned, medan Esmeralda är smal som en sticka och rör sig som en panter. Det är lite lustigt att jämföra för när de går bredvid varandra och när de ligger på sidan så ser de ungefär lika stora ut. Men när de sitter eller ligger på mage... jag säger bara Helan och Halvan..

Vi har inte fått mäta Esmeralda för hon är fortfarande inte helt kompis med tanken att bli klappad i soffan eller upplyft, men med tanke på att hon når upp på bordet med tassarna om hon vill så kan ni få en uppfattning. Jag har försökt att få en bra bild på henne i hela hennes längd, men det är lättare sagt än gjort. Jag fick i alla fall en bild på henne när hon står och ska upp till kattgräset i fönsterkarmen. Tyvärr gör den henne inte rättvisa, men man kan få en idé om längden.

Kanebo brukar balansera på elementet innan hon tar klivet över till soffan, men Esmeralda sträcker bara ut sig lite. Trots det så blir hon så tokigt liten när hon kryper ihop i ett hörn.

Hon kan gömma sig nästan var som hellst, och ibland väljer hon att inte komma när vi ropar. Det är både en och två gånger som vi båda fått upp pulsen en aning för att vi inte hittar henne. Vi vet att hon ska vara i lägenheten, men hon går inte att finna någon stanns. Vi har blivit oroliga att hon krypit in någonstanns där hon fastnat eller att vi stängt in henne i tex en garderob. Så helt plötsligt, utan ett ljud så ligger hon mitt på golvet och rullar runt som om ingenting hänt... 

Om det är så här att ha katt på 50 kvm, hur blir det då om man har villa... 

Snart är hårningsperioden över, och Esmeralda har blivit riktigt fin i pälsen. (och vi kan sluta dammsuga soffan titt som tätt!) Hon var rätt sträv när hon kom hit, men nu är hon snart lika silkeslen som Kanebo. Å andra siden så har hon väl bytt ut 75 % av sin päls sedan hon kom hit, med tanke på hur mycket som legat i soffan.

Här sitter hon och gör sig fin inför middagen.   

/Anna

Vi har övat på sistonne med att få kissarna att hoppa upp i soffan när vi sitter i den. Kanebo är fortfarande skeptisk, men Esmeralda har kommit ganska långt. Hon fick till och med för sig att promenera rakt över mitt knä en gång, och idag var hon framme och nosade på Martins dator.

Kanebo sitter nedanför och hoppas att det kanske ändå ska komma flygande en liten matbit till henne också. (vilket det gör för jag är lite väl blödig ibland)

Så lite framsteg gör vi då och då.

Esmeralda har en favoritleksak. Den bruna lilla råttan som en gång i tiden hade päls och öron. Vi har ett gäng hela fina leksaker som hon gärna får leka med, men det är alltid samma råtta som får sätta livet till när Esmeralda ska leka. =)

Så här kan det se ut, oftast hoppar hon högt rakt upp i luften också men det lyckades jag inte filma.

Så här ser det ut efteråt. I bilden syns den hela fina råtta som inte duger att leka med.. =)

   Hon ser nog något vi andra inte kan se..

Här om dagen hade vi köpt hem en annanas och busade lite med kissarna. Jag ställde ner toppen och ropade på dem så att de kom springande. Esmeralda stannade tvärt på tröskeln men Kanebo var modigare.

   Lite lagom förbryllad

   Hur ska jag göra nu hade du tänkt???

/Anna

Missarna har ju inte varit så där jätteglada i varandra, eller Esmeralda har gillat Kanebo men inte tvärt om..

Men jag tror ta mig tusan att de börjar leka lite smått med varandra.. Igårkväll när jag satt och kollade på TV så noterade jag att Esmeralda som vanligt jagade Kanebo runt i lägenheten, men så insåg jag plötsligt att de vände håll och Kanebo vart den som jagade.. Utan fräs, utan tassvift och utan panik i blicken. Det kanske är på väg att släppa =)

I morse så "stångade" de varandra också när de strök sig runt benen och tiggde frukost.. Det har hänt förut, men jag fick en känsla av att de gillade det rätt mycket

Jag hoppas det fortsätter så här, isånt fall kommer det bli lätt att socialisera Essie. Hon kommer få vara nära utan att Kanebo jagar bort henne. Känns bra helt enkelt!

/Anna

Vi har sett båda damerna ligga i soffan tillsammans, men oftast i var sin ände. Men vad gör man om andra änden är upptagen av en sovande jourmatte?

Jag hade inte märkt dem förräns jag vaknade och som vi brukar säga, de är riktiga sötnosar så länge de inte lever rövare...   

Som tur var så låg kameran nära så jag behövde inte skrämma dem, utan lyckades ta en bild.

   Alla tjejerna samlade och sovandes, en lugn stund i huset helt enkelt!

/Anna

Esmaralda har ibland lite egna idéer om hu saker ska gå till. Häromdagen när vi satt i soffan hörde vi ett konstigt raspande på golvet och upptäckte att Esmeralda hade hittat nya leksaker...

Så här många leksaker ligger framme till vardags hemma hos oss:

   Kanebo var inte den som var den utan ställde gärna upp på bild. Hon tyckte att det var väldigt festligt att alla leksakerna låg på rad, som en buffé av roligheter.

Det ska även finnas två bollar till, men de har vi inte sett på några veckor, pluss mina hemmavirkade små kattmyntafyllda knytten. Dessa har vi inte sett sen dag 2 i deras troligtvis korta liv...

Så här ska det se ut i fönsterkarmen, där katterna sitter och kikar ut och tuggar kattgräs:

   Allt är frid och fröjd, vi har en liten stensamling som vi gillar.

Sen såg det ut såhär:

   Finn fem fel...

Vi kikade runt och hittade den här på mattan:

   Den stora stenen är återfunnen och även den lilla svarta, men vi saknar fortfarande några vita som inte syns på bilden eftersom det hela är en efterkostruktion...

Så nu har vi adderat lite leksaker till buffén:

   Kanebo hade tröttnat vid det här laget och gått och lagt sig i soffan som vanligt.

Esmeralda kom dock förbi för att kolla in läget lagom tills jag gjort Kanebo sällskap för att börja blogga.

Hon är inte så sugen på att vara med på bild om det inte finns mutor tillhands, så ni får ursäkta kvalitén på min snabba papparazzibild:

Nu ska jag inte få er att tro att hon inte leker med de andra leksakerna heller, Hon är tokig som få när hon väl fått upp farten. Då får råttorna se upp. Den bruna klumpen på golvet var nästan en råtta när Essie flyttade in, Kanebo hade gjort en del tappra försök att slita isär den, men nu är den nästan oidentifierbar..

Esmeralda är den första katt vi haft som faktiskt springer runt med råttorna i munnen och kastar dem fram och tillbaka. Annars brukar de mest ligga och tugga på dem.

/Anna

Idag har vi tagit oss ett steg närmare målet i soffproblematiken.

Jag har berättat tidigare att Kanebo inte vill bli klappad i soffan, inte heller om vi sitter i soffan och hon är på golvet. På senaste tiden har vi fått klappa om hon är på golvet men bara om hon är väääligt hungrig. Då påpekar hon det för oss genom att verkligen svansa runt benen, vilket nu även har fungerat i soffan. 

Men så idag, när jag suttit och stickat i ena änden av soffan och hon legat på armstödet i andra änden ett tag, så går jag iväg en sväng. När jag kommer tillbaka upptäcker jag att hon tagit min plats. Min första tanke var att o nej, nu ar allt förstört för nu kommer hon hoppa ner på golvet och så är vi tillbaka där vi började. Men inte då, hon kollar bara upp på mig och suckar till och promenerar tillbaka till armstödet när jag kommer mot henne.   

Detta kan tyckas bagatellartat men efter ett år av uppjagad blick och iväghoppande när man kommer nära i soffan så känns detta som ett klart framsteg! 

Esmeralda har även hon gjort lite framsteg. Hittills har vi kunnat klappa henne vid matning och om Kanebo stått bredvid men även lite annars. Problemet har alltid varit att hon inte vill stå still. Hon far runt så man blir alldeles vimsig. Vi tror att hon är osäker på hur det ska gå till. 

Men så igår när jag borstade fröknarna, så kom jag på att det kändes ovant, allt var inte som det brukade. Så kom jag på vad som hade hänt och det var det att Esmeralda helt plötsligt stod still och lät mig borsta henne. Hon verkade njuta och hon spann och trampade med tassarna.   

Små små steg, men ändå roligt för oss att se att det händer något!

/Anna

Vårjackan är framtagen, lågskorna avborstade och varma vindar möter mig när jag går ut.. Det innebär även att håriga dammråttor möter mig när jag kommer hem. Båda katterna har börjat fälla vinterpälsen och oj, vad det är hår överallt. Alla andra katter vi haft hand om hittills har varit länghåriga så vi borde vara vana vid mycket hår, men ändå så kommer det lite som en överraskning varje vår.

För att råda bot på lite av hårandet så har vi tagit fram borsten som vi köpte till Mazarin och börjat borsta damerna lite på kvällen. Kanebo gillar det väldigt mycket, hon till och med knuffar undan Esmeralda så att hon ska få mest borst-tid. Esmeralda vet inte riktigt hur hon ska bete sig, men hon gillar det, bara hon inte ser borsten.

   Esmeralda börjar få kläm på det hela

   Kanebo gillar det starkt

Bevismaterial 1 och 2:

/Anna

Esmeralda har sedan hon kom hit sett ut att ha väääääldigt länga klor. Mer dödliga vapen än klor faktiskt.. Hon har fastnat i mattan och soffan om hon "bakat" med tassarna och det har sett väldigt obekvämt ut. Kanebo har vi lyckats klippa en gång och hon gillade det inte, men det gick, så vi bestämde att idag blev stora kloklippardagen..

Vissa skulle väl hävda att det är bättre att vänta tills de är tamare så att de inte förknippar omfamning med läskiga stunder, men vi lyckades med Mazarin och Smulan utan att de blev rädda. 

Så sagt och gjort, vi fångade in dem en och en och klippte alla 18 klorna. Kanebo återhämtade sig innom tio minuter efteråt, men Essie är fortfarande lite skakis och retirerade till sina gömmor. Men jag tror nog att hon i alla fall kommer tycka att det är bekvämare nu än tidigare.

Eftersom våren har kommit till stan så passade vi på att ha balkongdörren öppen ett tag på eftermiddagen. Det är underbart att höra fågelsång och få frisk luft, men även roligt för katterna att kunna gå ut lite. För alla som undrar så har vi en väl inhängnad balkong så den är rymning/fall-säker. Annars hade vi inte kunnat njuta av en balkong om vi hela tiden var oroliga för att katterna skulle försvinna. Kanebo vet precis hur det fungerar, hon har till och med lärt sig att säga till när hon vill ut. Då sätter hon sig vid dörren och stirrar på oss tills vi öppnar. Idag var inget undantag, hon traskade ut och kollade runt lite. Esmeralda däremot smög försiktigt ut och vände sig hela tiden om för att se att ryggen var fri. Kanebo satt och spanade in det hela från första parkett. Några varv runt balkongen blev det innan Esmeralda bestämde sig för att det var nog lite läskigt i nuläget. När det blir lite varmare kommer det nog vara väldigt roligt att vara där ute.

   Esmeralda vågar sig ut

Väl övervakad av Kanebo..

/Anna