I sex veckor nu har vi haft tre små rackarungar boende hos oss. De hade hittats i en kartong ute i kylan i februari och Kattstallet undrade om vi hade möjligheten att husera dem tills de blivit lite större och vanare vid människor. När de kom till oss så var de 9-10 veckor gamla och uppskattade inte alls vårat sällskap. Fräs och spott och tassvift hörde till det normala, men även lite spinnande när vi trängde oss på och klappade försiktigt.

Nu är de betydligt vanare vid människor och äter glatt ur händerna om det finns något smaskens. Det mesta går ner, eller är i alla fall värt att nosa på. Fast minen när de fick lukta på inlagd sill var obetalbar!!   

De klättrar gärna upp längs benen, en vana som vi försöker få dem att sluta med, för klorna är så vassa nu att rivsåren på låren inte längre är charmiga (om de någonsin var det).. Men det är i alla fall positivt att de vågar vara nära. Så nära att vi får se upp var vi sätter fötterna när det är dags för matlagning, för annars finns risken att en tass eller svans kommer i kläm.

På kvällen när vi ger dem blötmat sittandes på golvet, så går det att klappa alla tre, och ibland även lyfta dem tillrätta så att alla får plats. I övrigt har de inte förstått meningen med klappar, men när de ser Kanebo spinna och bli klappad på så kommer de spinnandes fram och vill vara med om härligheten.

Hipp: Grå-tigrerad hane. Störst av syskonen och den som gärna försvarar sin mat om han var först framme, men även den som är lättast att lyfta och handskas med

Hopp: Svart hona med vita tassar och en (större) vit fläck på svanstippen samt en smal vit bläs mitt i ansiktet. Hopp är lite mer eftertänksam än sina bröder och sitter gärna och kollar in läget innan hon kastar sig huvudstupa in i leken.     

Häpp: Svart hane med vita tassar, (mindre) vit fläck på svanstippen och en svart prick i den vita bläsen på nosen. Häpp är alltid först framme och ska undersöka och försvarar gärna lådan när det är dags för mockning.

Hopp och Häpp är väldigt svåra att se skillnad på om man inte ser ansiktet eller svanstippen. Allt är i övrigt praktiskt taget likadant.

De har alla blivit större sedan sessa bilder togs, men de är fortfarande underbart söta..     

Nu i veckan är det planerat att bebisarna ska tillbaka till Kattstallet för att lättare få ett permanent hem där de kan växa upp till trygga och modiga katter.

Vi hoppas såklart att de inte behöver vara allt för länge på stallet, för det är i hemmamiljö som de utvecklas bäst.

   Hipp och Hopp

Hej då och hoppas vi ses på kattstallet

/Hipp Hopp och Häpp

 

Sofia

18 mars 2010 08:43

Vilka sötnosar... hade det inte varit för min sambos klena gener (allergi) hade jag inte kunnat motstå att ta hem dem allihop.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla kära!   Efter en tids tystnad är det dags att säga farväl och adjö för denna gång. Vi tog beslutet redan i somras att Watson och Pishi skulle bli våra sista jourkatter. Vi har hållt på med det här i över fyra år nu och det är dags att ta...

Just nu går det ganska bra! Vi gör stora tasskliv i rätt riktning nästan hela tiden. Watson har fått smak på det här med att jaga matbitar, och kommer fram till kökströskeln när vi står och lagar mat på kvällen för att kolla in läget. Då tar jag fram...

Nu har det gått en vecka sedan vi lämande tillbaka lill-Pishi, och Watson har slutat gå runt och jama på nätterna. Han har blivit lite mer tillbakadragen eftersom hon inte är här och får fart på honom, men inte så mycket som jag hade trott. Han komme...

Idag är det dags för vår lilla hoppetossa att åka tillbaka till Kattstallet så att hon lättare kan bli såld och få komma till ett permanent hem. Förhoppningsvis så kommer hon våga visa sin bästa sida, och visa hur söt och sprallig hon är.   Det ä...

Hurra, jag såg just att Esmeralda är bokad!! Hon bodde hos oss i ca 6 månader förra året och är en riktig liten mysflicka. Hoppas hon får ett bra hem som förstår att hon har lite bagage, men att det finns en mysig liten bustjej under den rädda fasade...