Idag har vi tagit oss ett steg närmare målet i soffproblematiken.

Jag har berättat tidigare att Kanebo inte vill bli klappad i soffan, inte heller om vi sitter i soffan och hon är på golvet. På senaste tiden har vi fått klappa om hon är på golvet men bara om hon är väääligt hungrig. Då påpekar hon det för oss genom att verkligen svansa runt benen, vilket nu även har fungerat i soffan. 

Men så idag, när jag suttit och stickat i ena änden av soffan och hon legat på armstödet i andra änden ett tag, så går jag iväg en sväng. När jag kommer tillbaka upptäcker jag att hon tagit min plats. Min första tanke var att o nej, nu ar allt förstört för nu kommer hon hoppa ner på golvet och så är vi tillbaka där vi började. Men inte då, hon kollar bara upp på mig och suckar till och promenerar tillbaka till armstödet när jag kommer mot henne.   

Detta kan tyckas bagatellartat men efter ett år av uppjagad blick och iväghoppande när man kommer nära i soffan så känns detta som ett klart framsteg! 

Esmeralda har även hon gjort lite framsteg. Hittills har vi kunnat klappa henne vid matning och om Kanebo stått bredvid men även lite annars. Problemet har alltid varit att hon inte vill stå still. Hon far runt så man blir alldeles vimsig. Vi tror att hon är osäker på hur det ska gå till. 

Men så igår när jag borstade fröknarna, så kom jag på att det kändes ovant, allt var inte som det brukade. Så kom jag på vad som hade hänt och det var det att Esmeralda helt plötsligt stod still och lät mig borsta henne. Hon verkade njuta och hon spann och trampade med tassarna.   

Små små steg, men ändå roligt för oss att se att det händer något!

/Anna