Jag såg på kattstallets hemsida att de söker jourhem, http://www.kattstallet.se och tänkte att jag ska berätta om varför vi är jourhem.

Vi hade kollat runt på olika kattstalls hemsidor och läst berättelser om osociala katter som fått komma till jourhem och blivit sociala tack vara mycket engagemang och kärlek. Martin var nog inställd redan från början på att vi skulle testa, men jag var mer skeptisk. Jag har haft andra djur tidigare men inte någon katt och jag var osäker på hur vardagen skulle påverkas om vi tog hand om ett djur.

Men jag lät mig övertalas med löfte om att om det inte fungerade kunde vi ju säga det till stallet och lämna tillbaka katten.

Vi sa ganska tidigt till stallet att vi kunde ta hand om de lite mer osociala kissarna som kanske behövde lära sig hur det är att bo hemma hos någon och våga lite på människor. Helt enkelt de katter som kanske inte är jättelättsålda på stallet eftersom de inte visar sig från sin bästa sida.

Nu måste jag påpeka att man behöver inte ta hand om en osocial katt om man ska vara jourhem, det jan vara en kisse som av olika anledningar inte trivs på stallet eller som behöver extra tillsyn som personaken fär inte hinner ge dem, tex en dräktig kattmamma.

För mig är det glädjen när de gör framsteg som gör att jag vill hålla på med det här. När en tidigare morrande och fräsande krabat en dag hoppar upp i knät och spinner som en symaskin så vet jag att alla timmar vi lagt ner på att locka och pocka och truga och muta har varit värt det. Då är det lätt att få träningsverk i kinderna eftersom jag inte kan sluta le.

Vi försöker även se på det som ett långtgående projekt som i slutändan resulterar i att vi har hjälpt några rädda kissar att våga komma fram och lita på människor. Om de får en grundtrygghet i att människor vill väl, så löser det andra sig automatiskt. 

För er som undrar hur Kanebo och Esmeralda har det, så kan jag säga att på kattfronten intet nytt. Kanebo fräset fortfarande högljutt när Esmeralda vill leka och Esmeralda far fortfarande runt när vi vill klappa.

Men de är överens när det ska bli mat, då har de samma mål =)

Här kommer två bilder på Kanebo när hon ser som allra mest avslappnad ut!

/Anna