Nu har alla kattungarna fått komma till egna hem! När vi var där i lördags för att hämta lite sand så fick vi höra att även den sista, lilla Hopp, hade fått flytta! Det känns så bra för de hade en riktigt jobbig start på livet, födda mitt i smällkalla vintern och lämnade ensamma i en kartong. Nu kan de få uppleva värme och trygghet och utvecklas till glada små individer utan att behöva slåss för sin överlevnad. Det är sånt som värmer    

Kanebo har börjat smyga sig närmare oss när vi sitter i soffan. Det går till och med att klappa om hon är på riktigt bra humör. Snart kan vi nog klappa när hon sitter i soffan. 

Jag försökte mig på ett litet lyft-experiment häromdagen. Så långt har vi inte kommit än... =) men jag har nog inte sett Kanebo göra en så graciös spring-hopp-snurr tidigare.. 

Esmeralda har slappnat av lite mer. Idag låg hon bredvid Martin i soffan utan att hoppa därifrån när han reste sig upp, men det gick tydligen inte att klappa. 

Hon leker väldigt mycket också, det är visst ett tecken på att hon trivs och mår bra. Ibland lägger hon sig mitt på golvet och snurrar runt och sträcker ut sig i sin fulla längd. (Vilket är väldigt långt...) Det fascinerar mig hur otroligt liten hon kan bli när hon lägger sig för att sova och hur otroligt lång hon blir när hon sträcker sig. Hon når ända upp på köksbordet om hon vill vilket hon ofta vill... 

/Anna