Just nu tar Watson stora steg frammåt i sin utvecklig! Han kommer fram tidigare på kvällarna och han rör sig runt i lägenheten fastän vi inte sitter still. Idag hittade jag  honom i sängen för första gången. (Han stack därifrån på en gång så klart när jag hade upptäckt honom, men ändå..) När det är vanlig vardagsmorgon så äter han frukost med mig och Pishi. Men trots allt detta så har jag dåligt samvete. Jag har varit borta mycket sista veckan och inte haft tid att umgås med dem så mycket.

Det märks inte så mycket på Watson, men Pishi gillar inte när hon inte får den uppmärkssamhet hon är van vid. Då börjar hon göra saker för att fånga vår uppmärkssamhet. Detta behöver i och för sig inte vara dåligt, för hon var på väg in i badrummet till mig häromdagen och såg väldigt gos-sugen ut. Hon stannade dock på tröskeln och kollade lite skeptiskt på mig.. Hon har börjat ligga på en av köksstolarna för att spana in matlagningen, och för att se om det kan komma en liten smakbit åt hennes håll. Ibland kommer hon till och med fram och nosar på handen fastän det uppenbart inte finns någon mat att få.

Men ibland gör hon saker som hon vet att hon inte får också, som att hoppa upp på köksbänken eller krafsa runt bland bladen som ligger i benjaminfikusens kruka. Vi behöver inte en damsugare, vi behöver en lövblås..

Jag har lite svårt att skälla på henne dock.. Som sagt - dåligt samvete..

/Anna