Watson kommer fram allt mer på kvällarna, och när jag var hemma och jobbade i fredags så satt han i fönstret och spanade in fåglar som om jag inte ens fanns en stor del av dagen.

På kvällarna går han runt med svansen högt i vädret när Pishi är med, och vilken svans han har. Yvig som en dammvippa och elegant som få. Han är riktigt riktigt vacker. Svansen påminner lite om en ekorrsvans, bara förstorad typ 18 gånger..

Men det som är extra roligt är att han häromdagen var med i frukostleken! Inte med så som i att han kastade sig fram och ville visa vad han kunde, utan mer en liten diskret (men blixtsnabb) rörelse med framkroppen så att han fick tassen över matbiten och kunde äta upp den innan Pishi han dit.   Men han var helt klart med på noterna.

Pishi har blivit så bra på leken att hon fångar bitarna i munnen ibland. Då blir hon så förvånad själv så hon måste fundera på var den tog vägen och om hon ska börja tugga direkt eller spotta ut den först. 

Ibland blir det lite matbitar kvar på golvet som hon inte äter direkt. Då undrar jag om hon lämnar dem med mening, för när vi är klara och jag har ätit klart så plockar jag upp bitarna, och om jag då inte kastar dem en gång till men ute i vardagsrummet så blir det högljudda protester. Det låter som om hon håller en hel liten förklaring till varför det är så viktigt att fortsätta ute i vardagsrummet, och vilka orättvisor jag utsätter henne för om jag inte gör som hon säger. Det är en typ av jamande som jag inte har hört någon katt framföra tidigare. Långt ifrån hennes avgrundsjam hon framför när hon vaknar upp av ljudet på tv:n eller de kurrande läten hon gör när Watson är framme. Numera utsätter hon Martin för samma behandling på kvällen, när det är dags att borsta tänderna. Då ska han tydligen leka med laserpekaren och gör han det inte så får han höra hennes åsikt om det hela. Jag kan bara skratta för det är underbart att hon lärt sig kommunicera. 

/Anna